Liiiiten hårutvärdering...

Mitt hår.

Mitt röda hår. Mitt hjärnsläpp.
Min livskris. Mitt rop på hjälp.

Mitt mästerverk!

Ola , Dante och jag kliver in på lindex och träffar en vän. En väldigt ärlig vän. Faktiskt en alldeles för ärlig vän som inte kan ljuga, men vet om det och skäms.

Hon tittar på mig, jag tittar på henne, glad att se henne och har helt gått vidare i mitt liv och försöker att inte hänga upp mig för mycket på min vissna rosenbuske på huvudet.

Hon utbrister:
"Nej, men hej! Oj... Nej men, Oj.. Hej, Vad.. fint"

Det roliga i själva utbristandet är det andra "OJ:et", som är ett lite med "ajdå", som att, "jag beklagar sorgen", och med en hundögonblick riktade mot håret.

Självklart försöker jag hålla uppe en fasad och Ola och jag skrattar till. Dante med, men det är för att vi skrattar.

Jag har försökt att inte överanalysera mitt våldtagande av mitt hår, men nu gör hon det svårt.
Jag blev lite ledsen, samtidigt är det ju verkligen hur roligt som helst!

Sanningen är att jag har färgat över ett dyrt blonderat hår med en pippiröd skitfärg. Ett desperat försök att förändra.. NEJ - Förstärka min personlighet som äntligen bryter sig ut..

Men, det blev en jätteröd färg, som har lagt sig som ett flammigt, dammigt täcke över mitt föredetta hår..

Men vem fan behöver inte ett täcke ibland?

Jag ska ju virka ett......

(Okej, det blev lite för känsligt och jag är inte redo att erkänna att jag ångrar mig. Så jag gjorde en skenmanöver.)