Mitt nya liv i biblioteket.

Biblioteket. Vetlanda.

En helt ny värld bakom dessa skjutdörrar uppenbarade sig för mig.

En timme strosade jag runt mellan alla rader av böcker. Utan att hitta en enda bok att låna.
Jag fick någon form av beslutsångest. Varför förtjänar den här boken att bli läst? Vad är det som gör att jag väljer just denna? Är det färgen? Är det rätt?

Jag gick vidare, rad för rad. Ämne för ämne. Ingen tid att passa mer än att jag börjar bli kissnödig.

Barnböcker.

Oj.Oj.Oj.
Om ångesten var jobbig innan, så går det inte jämföra med den jag kände när jag satte foten innanför barnböckernas gräns.

Färger, glada figurer. Djur. Sånger. Specialböcker.

Okej, vilken ska jag välja? Vilken är "korrekt"? Vilken är mest könsneutral?

Nej.

Jag insåg efter 10 minuters letande, att det här skulle aldrig gå.

Jag bad om hjälp.

Jag fick med mig tre barnböcker hem, och så lånade jag två filmer.

Det känns bra. Jag känner mig rik.
Jag förstörde en timme utav mitt, utan att göra av med några pengar.

Det kändes bra att inte köpa en massa onödiga böcker, utan istället ta till vara och återanvända.

Sen har jag ju tydligen en hel del att jobba med.

Måndag

En måndagsmorgon. Cecil, te och en semla och, i brist på annat, tidningen dam. Allt i den tidningen handlar om kungafamiljer runt om i världen. Är det intressant? Idag tänkte jag besöka biblioteket för typ första gången. Sjukskrivning. På gott och på ont. Tråkigt och en känsla av att vara väldigt meningslös och en last för samhället. Sjukskrivning. Att slippa vara en börda, i vägen, för fet och ha ont. Måndag morgon började med att lämna min Dante hos dagmamman. Något som han älskar, och då älskar jag att få njuta av det. Idag slängdes jag in i en barn konflikt. Barn är hemska djur. Typ lika hemska som vuxna, men jag antar att vi har lärt oss gömma vår elakhet bakom ett leende. "nej, Dante får inte vara med! Han får inte komma in här!" vad gör jag? Det är så svårt att ta det självklara rätta partiet i land. Men jag gjorde det ändå. Men det känns så hårt när andra barn är elaka mot mitt underbara barn. Nu är klockan över tio, så nu är det biblioteksdags! Önska mig lycka till!!

Zombiedröm

Inatt så drömde jag med ett av mina absoluta favoritteman !

Zombiedröm.

Precis när sjukdomen bryter sig lös, och samtidigt som zombiesarna försöker utrota den mänskliga rasen så sker något vackert och så fantastiskt!
Människor börjar samarbeta. Tillsammans är vi starka!

Men samtidigt, mitt i alla kaos vänder de sig även mot varandra för att skapa en så stark grupp som möjligt. Brutalt ärligt på ett vis.

Alltid samma mål i drömmen. Hämta vapen, packa väskan, överleva - tillsammans med Ola.
Som tur är har jag inte drömt om att Dante är med i mina Zombiedrömmar, men idag vaknade jag till lite gran och då började drömmen balla ur, och då kom Dante med en stund, och då vaknade jag nästan direkt.

Det är för mycket att hantera. För mycket att skydda och byter helt fokus på min dröm.

När jag vaknar är tankar som: "Detta kommer faktiskt att hända. Det är bara en tidsfråga"
Eller: "Jag måste sortera bland patronerna så jag inte blandar ihop mina och Olas, så det tar onödig tid för mig"

Så nu kommer jag nog skriva en skvätt till på min zombiebok.

gravid gnäll som fan.

.. Och så skapade Gud kvinnan.
Denna viktiga länk för att kunna föra den mänskliga reasen framåt.

Jo,f ör visst är kvinnan en guda gåva. En kvinna kan bära ett barn i sin kropp i 9 månader.
(Ja, mannen är oxå en gudagåva, och det har jag aldrig tvivlat på......?)

Och så skapade gud kvinnan, så at hon med hjälp av sin vackra kropp kan bära ett barn.
Så att hon får foglossning, svullna fötter,bara vill äta choklad, är tjurig och arg, Blir jävligt fet och inte har ork att klara av en vanlig jävla tisdag utan att brista i gråt.

Har det varit såhär hela tiden?
Genom alla 100 -1000 - 10000 år??
Det känns inte så.

"Ne du älskling, du får springa och döda mat själv idag, för jag vill bara stanna i grottan och gråta mig igenom den här dagen."

Gick de upp 20 kilo i vikt under en graviditet???

Jag vet inte alls vad jag har för poäng. Är bara så jääävla less på att vara gravid idag.

Det känns som att det någonstans har gått snett, och som att alla graviditeter före vår tid var enklare och smidigare. Typ som för alla snygga mammorna i tidningen mama. Jämt.

Varje Tisdag.

Lika snygg och pigg som alltid.

Jag vill inte höra "Uuuu, menn du är som är så snygg och blablabla."

Jag var och är nämligen fruktansvärt medveten om att jag inte skulle känna mig så jävla snygg under de kommande 1,5 åren. Och sen va andra tycker skiter jag faktiskt jävligt hårt i.

Jag har varit accepterande. Jag vet att humöret är på en skör tråd. Jag vet att vågen inte kommer peka neråt ään på väldigt länge. jag har vinkat adjö till favvo jeans, och för säkerhetsskull - min mage.

Jag vet att detta "hälsotillståndet" är högst tillfälligt, och att jag kommer tillbaka igen. Och förhoppningsvis som en starkare person.

Så låt mig gnälla idag. Låt mig tycka lite illa om mig själv idag. Och låt mig störa mig lite på dig idag.

För i morgon är det ju faktiskt onsdag.