Ett helt inlägg om skinka

Skinka.

En djungel. Å nånstans där i djungeln ville jag vara lite märkvärdig.

Den skulle vara färsk å skivad i charken. Sen skulle den vara väldigt rökig. Lite ovanlig som aldrig fanns färdiguppskivad.
Källarrökt skinka.

Men efter några månader fick jag inse att den var lite väl bra. För rökig.

Men då hittade jag smålandsskinka. Tunt skivad smålandsskinka.
Det lät ju så bra oxå. Småland! Närproducerat.

Men sen slutade den tillverkas. Å jag som ville vara så märkvärdig vägrade ju lönnebergaskinkan och mariannelundsskinkan.

Där kom jag i en svacka.

Jag gick över till fördigpacketerade sladdriga skinkbitar med olika uppiggande namn.

Basturökt.

Extra rökt.

Kryddad.

Men nu har jag insett en sak.
Att vara märkvärdig tog över hand. Jag smakade inte på vad som var gott.

Jag var så trög. Men nu har jag vaknat.

"tunna skivor". Hur tänkte jag där?! Skinka ska väll smaka eller?!?

Nej. Nu vet jag vad som är gott, även att jag känner mig vanlig och alldaglig.

-lönnebera skinka. Vanliga skivor. Nyskivad. Dock.

Ett bra och svenskt ord som omfamnar denna delikatess är:

Lagom.

Av/på knapp

Jag tänker skrämmande ofta på att jag skulle vilja ha en på/av knapp.

Dags att sova: AV. Å då vips! Så sover jag! Jag lägger så mycket tid på att försöka somna att.... Ja.. Att det gör ont! Tänk va mycket annat jag skulle hinna göra med den tiden?! Träna. Laga mat. Pyssla. Lista ut botemedel mot aids.

Men sen kom jag på något som, till en början, verkade som en bättre lösning.

En på/av knapp på mina barn! Jag menar, det är ju ändå på grund av dem (läs Ilon) som jag inte kan somna. (det är Lixom ingen idé).

Men vid närmare eftertanke:

Hur ofta skulle jag använda off-knappen. Egentligen.

När jag planerar att sova. Så klart!! Men risken är att det ballar ur rätt fort.

Ska dra å storhandla på maxi. Smidigare utan barn- helt klart.
Sen börjar de trippa ber ända ner till vardagsbestyren:

Duscha.

Vika tvätt.

Titta på en film.

Åka å fika.

Å sen, innan jag vet ordet av det, så är barnen avstängda nästan jämt. Förutom när vi kan titta på "barnen i bullerbyn".

Å va tråkigt det skulle vara. Barnen som fyller livet och vardagsbestyren med så mycket liv.

Tur att det inte finns nån av/på knapp.

Uppenbarelse på toalocket

Sitter inne på toan (med toalocket stängt och byxorna på) och filosoferar. Jag har fått en uppenbarelse. En liten unge sitter på sin skötbädd på golvet å vinglar, och den andra sitter i badet.

Och svär faktiskt. Han leker för fullt. "där får du din jävelunge, Mia" fy va hemskt. Madicken spelas om och om igen. Måste nog prata igenom detta med Dante.

ANY WAY!

Den otroligt viktiga uppenbarelsen jag ville ta upp, var att jag från och med nu ska tycka att det är OK att min dammsugare står framme på vardagar.

Gud va skönt att ha accepterat detta.

Leverchock

Lördags morgon.

Tidigt. Förväntningarna är höga.

Bagels med philadelphia och salami förbereds vid köksbordet.
Kaffedimman ligger tät i taket.

Snart ska vi ta oss till Ullared! Det finns inga ord som riktigt sätter ord på den känslan.

Pappa kommer ner i sin grå flismysdress som han fick av sina barn (alltså av mig bl.)
i julklapp för säkert sju år sedan.

Han börjar diska.

Känslan är trygg och fridfull.

Jag reser mig frÅn köksbordet för att hämta rödlök till mackorna.

 Och krockar till med pappa som ska lämna diskhon.

Han sticker upp det stora spannet som han har diskat, upp under näsan på mig.

"SA DU HA EN LEVER?!"

I spannet ligger en rejäl älglever och glider runt.

För mig är detta varken konstigt eller onormalt. Men jag tänker på min stackar vän Ellinor (tex), som säkert hade svimmat av kombinationen chock och älglever.

Konsten att inte slå över.

Oj. Jag har brutit ett löfte till mig själv!

 Jag lovade mig själv att inte ens påbörja att Göra egen barnmat. Jag var stolt över mig själv att jag gav det löftet faktiskt.

Jag tycker att det var ett tecken på att jag känner mig själv. Att jag har insett mina gränser.

Men det sket sig idag. Och precis som jag misstänkte var det superroligt.

Men jag gjorde bara en portion. Och han åt upp ALLT!

Så jo... Jag kommer att fortsätta. Men jag ska istället lova mig själv att inte slå över.

Note: det är ok att inte tillverka egen barnmat varje dag. Utan bara göra det när lusten, orken och tiden infinner sig i en härlig kombination!

Lat

Idag är det återigen en såndär dag då jag säger mitt mantra högt. "det är en kort period i mitt liv".

Sömnbrist. Sjuka barn. Fet. Ständig jakt efter mera sömn.

Men jag misstänker lite att jag har fastnat oxå. Blivit lat. Tycker synd om mig själv.
Inatt ha jag faktiskt sovit lite bättre. Jag hade kunnat ta mig ner på sångstunden. Jag hade kunnat hänga tvätten. Menat fastnar i soffan.

Den starkaste känslan är när jag tror att Ola bjöd bort hela kladdkakan till sina gäster igår, men sen hittar jag den i kylen.  Lycka.

I morgon! Då är det kanske dagen då jag tar tag i mitt liv!
( eller dagen då klons smygöroninflammation bryter ut ordentligt)