Jag är mamma ut i fingerspetsarna..
Eller så är jag helt enkelt vuxen nu.
Eller så har jag lite sunt förnuft bara.
Idag när jag körde hem mig och lilla Dante efter en arbetsdag och dagmammadag så gick det över några vilsna men ack så coola ungdomar över vägen.
De kan inte varit äldre än 14, men det är oxå ett täcken på att jag börjar bli gammal, att alla barn och ungdomar är så fruktansvärt små!
Any way, en utav dessa ungdomar, kille eller tjej, jag kunde faktiskt inte se vad det var för kön, och det spelar ju ingen roll, gick med en ciggarett i handen!!!!
Jag ville bara stanna bilen, springa ut, slite ciggen ur näven på han/hon/hen och fråga "Vaart har du fått tag på denna!??" och "Hur gammal är du egentligen? VEM har köpt cigg till dig?!" och "detta är inte tufft, det är farligt!"
Men de hade ju antagligen bara skrattat bort mig, som den tant jag är.
För det är så ungdomar gör. Allt som är utanför ramen av vad som är nomalt, mobbar man, skäms man för eller skrattar bort.
Här om dagen när jag cyklade i en väldans fart med Dante där bak förbi gymnasieskolan vinglade en ranglig liten pojk.ungdom ut på vägen, men jag orkade inte plinga (jag pratade i telefon, men jag vågar inte säga det ifall ni tycker att jag är dålig människa som cyklar och pratar i telefon med en så dyrbarlast på pakethållaren. Men han hade hjälm i alla fall..)
så istället för att plinga så sa jag "plingeling!!"
Gänget med ungdomar skingrades och jag kom ganska smidigt förbi, men oj vad de fick fnissa åt den killen som nästan blev påkörd av kärringen (mig)
Det är så skönt att vara vuxen och trygg i sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar