Rubriken sex.

Å just det.

Det finns hopp för mänskligheten!

"SEX" rubriken gav inte ens hälften av antalet läsare än "rädd" eller "SMINK"

Fast.... Det kanske egentligen är mer tragiskt?

Folk är kanske mätta på att läsa om sex. Men smink känns ju ganska ut tjatat?

"Rädd" är ju ganska skrämmande. Är det att många går in på den rubriken för att vältra sig i annans olycka och rädsla?

Eller är det folk (jag hatar uttrycket "folk") är rädda?

Skit samma.

Nu ska jag gå å fortsätta vänta på magsjukan.

Sjuk?

Här sitter jag och väntar på magsjukan.

Snälla sätt igång då så vi kan ha det gjort.

Vågar knappt äta. Vågar knappt sova.  För snart, snart kommer den.

Jag har nog lite ont i magen?

Efternamn

Hummm...

Johanna Ekelund.....

Johanna Ljunggren....

Det känns ju skitkonstigt att byta efternamn efter alla dessa år.. Till Ljunggren...

Kan man vänja sig vid ett nytt efternamn?

Vi vill ju heta samma. Mina barn heter Ljunggren. Det är klart att vi ska heta Ljunggren.

Men ändå. Konstigt. Johanna Ljunggren.

Inte alls lika fint och flådigt som ekelund..

Spy

Igår var en toppendag fylld med julklappar och glada barn.

Och även ett frieri. Till mig. Från Ola. Jag sa Ja.


Idag skulle vi äntligen träffas, mina syskon med familjer ute hos mor och far i ustorp.

Men det slutade med en orörd jultallrik på bordet och en kaskadspya i urringningen på min mammas gamla klänning som hon sydde till hennes lysningsdag.

Men snabbt som fan sprang jag med en ulkande unge mellan brösten å låste in oss på toan. Där duschade vi och putsade och tvättade på samma gång. Och därifrån klev jag i mina fodrade gummi stövlar och ut genom dörren..

Hej då.

Synd...

På klänningen..
På maten...
Om min Brorsson på fyra månader blir smittad.

Synd om dante, som inte kunde fatta varför vi var tvugna att stressa hem nu när han äntligen mådde bra igen.

Synd om mig. Som hade längtat så efter att få umgås och få fira förlovning med familjen.

Synd om mig som inte längre kan jobba i morgon.

Nu ligger jag på kanten av min säng och väntar på att det ska bryta ut på mig med.

mmm.. SEX!

De rubriker som har flest läsare är typ:

"Rädd"

"SMINK''

"Dagens outfit"


Det tycker jag var lite intressant.

Jag är jättesugen på att skriva en riktigt snuskig rubrik för att se hur många läsare jag får då.

Eller är jag bara fördomsfull nu?

Ska vi testa?

Mat.

Sneglar på klockan.

Helvete.

Klockan är kvart över fyra. Och jag borde ha börjat fundera ut någon lämplig mat för dagen för länge sedan.

Lycka:

Att gå fram till spisen och upptäcka att jag faktiskt har tänkt!

Att jag tom. har förberett!

På spisen stod färdigskalade potatisar som jag skalade vid 13.

Falukorven ligger i kylen.

Fy fan. Vad jag är bra.

Jag älskar att förvåna mig själv.

SMINK

Traskade in på "Kicks" en vanlig sketen dag med två varma barn och ett par fodrade gummistövlar.

Jag behöver sällan hjälp i den affären för jag vet vart mitt smink är. Men. Dom hade flyttat om lite, så där stod jag och glodde rätt in i en hylla och såg rädd å vilsen ut.


Och med all rätt. Ilon smågnäller i overall och åkpåse. Dante har klivit ur vagnen och går å luktar på parfym.......!!

"vill du ha lite hjälp?"

"ja, jag skulle ha mitt vanliga smink mot röd och ful hud...??"

Hon sprang runt och visade tuber med smink av rätt märke och smetade på min hud och visade vad jag skulle ha under för att få ännu bättre resultat!

"Den här blir ju jättebra, ser du vad jämt och fint resultat det blev här??

Säger den vackra tjejen med perfekt hud och perfekta tänder.

"Jo, jättebra. Men nu har jag ju gårdagens smink på mig oxå..."

NI SKULLE SETT HENNES MIN!

"Asså, det är en sån dag.. DU VET,.. "

Försvarade jag mig snabbt, för att slippa skämmas.

NI SKULLE HA SETT HENNES MIN!

Nej, hon visste inte vad "En sån dag" var för något..


Så för att jag kände mig så dum så köpte jag ett litet prova på sett med massa krämer och tuber i.
Och som tack för det fick jag en liten väska med ännu mer tuber och krämer.

"Det är nuu du ska ta hand om din hud! Annars kommer du ångra dig sen! Kolla här, jag har ett brustet blodkärl på näsan!"

Sa den vackra expediten och pekade på sin modellnäsa,. Och döm av min förvåning, när jag faktiskt såg en liten röd prick mitt på tippen.


Men asså?? Jag förstår inte detta med smink egentligen.
Jag kan inte försvara användandet av smink och ålderskrämer.

Ska vi inte låta huden åldras? Andas? Vara som den är och bli som den blir?

Men jag orkar inte re för mycket i den frågan, för jag trivs så bra i smink...


Dante stod och tittade, väldigt observant, på mig när jag sminkade över allt som kan vara en färg i ansiktet.

"Vad gör du mamma? Vad är det?"

"Det är en färg som jämnar ut mitt ansikte.. Så att det är samma färg överallt,..."


"och det då mamma? Vad gör du nu??"

"Nu tar jag roch. Jag.....öm.... lägger på färg igen.... På rätt ställe, så jag inte ska se död ut."


Woho.

Vår bästa tid är nu!

Nu nu, NU är en av de bästa tiderna på året!!

Pepparkakerna är bakade, packeten är nääääästan klara och man har lite kakbak och kolakokande framför sig!

Julpynt i hela huset.

Dante räknar ner dagarna, och är så medveten om vad som komma skall!

Pirr, pirr! Och jag ska göra min egna rödbetssallad och rulla köttbullar och näst intill vara tomtemor!

Och det där med landet...

Och så helt plötsligt, så tog vi ett beslut.

Och sen tog vi ett annat beslut.

Men till sist så tog vi ett till.

Vi ska inte köpa det där huset på landet.

Huset kräver mer än vad vi orkar. Mer renovering än vad vi hade planerat.

Men. Vi kommer att fortsätta att leta. För vi är rörande överens ( Dante med)
att vi vill ut till landet..


Detta huset var nog inte tillräckligt lantligt för oss egentligen.

Vi behöver sträcka ut lite mer än den tomten var stor.

Jag vill att man knappt ska kunna skilja vart mina ben slutar och mina fodrade gummistövlar börjar.

Här i stan (ja, jag använder dem i stan) så skriker dom.

Kärlek från A till Ö.

Jag har alltid tyckt att Ola och jag har en bra grund att stå på när det vajjar i träden.

När vi har riktigt pissiga tider så kan jag tänka tillbaka på hu mycket roligt vi har haft tillsammans, och kan då tänka att den gamla, roliga Johanna finns kvar nånstans bakom det risiga håret, den grådassiga hyn, den sura munnen, den slappare kroppen eller bakom det stora korset som jag ständigt bär på ryggen nu för tiden.

Men jag ser oxå Olas del i kakan. Jag tänker tillbaka på den roliga Olan som alltid fick mig att skratta med sina dåliga skämt. En Ola som ständigt lös i blicken och fylld av energi och jakt efter utmaningar.

Men idag så upptäckte jag att jag faktiskt har glömt. Så mycket.

Jag hittade gamla mobilvideoklipp på vår gamla dator.

Vi var inte bara roliga. Vi var helt galna. Vi var....barnsliga. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi var yngre och barnlösa.

Men vi var verkligen.... Piff och Puff..

Och det är inte utan att det hugger till lite i bröstet på mig när jag inser att jag har glömt bort hur det kändes att vara kär. Alltså. Förstå mig rätt.. Jag menar kär.

Sprudlande glad. Alltid snygg för att jag ville känna mig vacker för honom. Han var den enda i världen.

Och nu försöker jag skylla på barnen. "man blir trött". Men det är inte bara att vi är trötta.

Hela vårt liv kretsar runt barnen. Allt vi gör för att Dante ska ha roligt. Tivoli, husvagnssemester, barnfilmer, lördagsgodis. Återigen, förstå mig rätt. Lycka är att uppleva allt igen med ett barns ögon och blaaablabla.

Men. Just för tillfället känner jag mig lite vingklippt.

Och speciellt efter att ha sett de här helkonstiga småfilmerna.

Vad hände med oss?

Men hur jag än försöker vältra mig i nån form av sorg och saknad så lyckas jag inte. För jag ser rätt igenom den. Och rätt på facit.

Det kallas Kärlek.

Kärlek är att tillsammans ha så jävla roligt. Kärlek är att tillsammans ta sig vidare till nästa nivå i livet.  Kärlek är att vara kära i varandra. Ibland jättemycket, och ibland jättemycket inte.

Inte heller är det så jäkla konstigt att jag sitter och försöker snyfta och sörja. Det är också okej. Bara jag nångång förstår att livet har gått vidare, och att det jag har haft var jävligt roligt. Men jag har även roligt nu, och ska förhoppningsvis fortsätta ha det.

Jag tror inte att vi hade tyckt att vårt liv var så innehållsrikt om vi fortsatte i samma hjulspår och så öl fredag och lördag med potatisgratäng på bowlinghallen.

Jag älskar verkligen mitt liv och speciellt Ola. Jag blir fortfarande lite chockad över hur mycket jag kan känna för honom efter alla dessa 8 år.

Men just nu är jag så trött på att dela honom med nån annan som kräver 220% av oss båda.

Vi/Jag behöver semester..