Tiden går och jag hänger inte längre med. Julen är så långt borta för mig och det finns inte en chans att jag får.fram stjärnor och stakar å skit i tid i år.
Bara en sån sak att jag summerar julpynt med ordet "skit".
Julen för mig är helig, varm och underbar. En härlig tid, få min tendens att slå över totalt är helt accepterad.
Nu står fönstret à tomma. De döda krukväxterna har jag flyttat upp på ekskåpet för att kunna måla mina fönster vita. Men ikväll fick jag äntligen tid att ta fram färgen.
Renovera. Måla. Slipa. Spackla. Packa.
Vi äger alldeles för mycket saker för att kunna gömma dem.
Om två veckor kommer det en fotograf hit för att ta bilder inför försäljning.
Ja. Nu ska det ske. Och jag medger att jag är rädd
Efter alla års med velande och tjat så har jag hela familjen efter mig i ett rakt led. Nu ska vi flytta till landet.
Och nu är jag rädd. Rädd för att sitta därute å gnälla istället.
Rädd för att gå ifrån ett färdigt hus - utan ett endaste orosmoment, till en sne och stor och fuktskadad och otapetserad 1920 tals villa.
Och rädd för att.... Jag så gärna vill detta.
Rädd för att göra ett misstag.
