Början på något nytt

Det börjar faktiskt att bli bättre.

Jag vet inte om skillnaden är att jag faktiskt ser hela sammanhang eller om jag barnen faktiskt börjar bli lite lättare att hantera.
Antagligen en kombination.

Vet ni? Idag var barnen ute och lekte själva en stund medans jag förberedde maten.

Det gör att livet blir lite lättare.. Min yngsta är snart 2. Jag kommer ihåg när den stora bara var två. Då började man känna: "Men jisses vad lätt livet känns. Va härligt livet är och vad fruktansvärt underbar han är! Ska vi inte skaffa en till??"

Jag visste alltså egentligen innan att när barnen blir två år, så är de så fantastiskt söta. De kan börja kommunicera. De sover ganska bra på nätterna och kan börja leka lite själva. Föräldrarna börjar få kraften åter och en familjemedlem som faktiskt kan delta i familjen.


Jo. Det känns bra. Inte världsbäst å toppen. Men absolut bra.

Våren är någorlunda här. Fläskpannkakan är i ugnen. Jag har faktiskt vågat börja ta lite plats igen,

Orkat öppna datorn. Vågat sätta ner fingrarna till tangenterna och skriva en statusuppdatering på facebook. Och nu händer det här.

Jag har skrivit ett blogginlägg.

Woho!

vem hade trott...?

Jag börjar komma upp i den åldern när man kan tänkta tillbaka på sitt liv och hur det var för tio år sedan.

Tänk om jag visste att jag skulle sitta i ett hus på landet med höns som bajsar ner hela min trädgård, med två pojkar och med samma manliga ansikte framför mig vid frukostbordet?

Tänk om jag hade vetat, att han var...han. Att det skulle bli han som jag delar allt med. Delar säng, hus, tankar och mjölkpacket med.

Tänk om jag hade vetat att vi skulle få två perfekta ungar ihop, och som ser framemot och dagdrömmer om husvagnssemster till Halmstad med.

Tänk om jag hade vetat att jag skulle jobba på en industri, och fortfarande inte fått tummen ur att läsa till socionom.

Vad hade jag tänkt då? Om jag visste? Om jag hade fått utskrivet på ett papper - att såhär kommer ditt liv att bli.

Vad hade jag tänkt då?

I alla fall sitter jag just nu, as we speak, på min inglasade uteplats med flyttkartonger runt mig och nedskunken i en gammal grön fåtölj.... Och är rätt så nöjd med livet.

I alla fall med lite solsken i blick. Och ser verkligen fram emot sommaren att få packa in oss i en husvagn tillsammans och åka till Halmstad.

Men jag undrar.... Hur ser mitt liv ut om 10 år från nu då?
Kommer jag sitta och titta tillbaka på dessa tio åren som ska gå.. och vad kommer jag att tänka då?

Kommer jag att vara nöjd?