Samboskapets för och nackdelar.

Det finns vissa tillfällen då det är lite påfrestande att vara två i ett samboförhållande.
Som idag, när Ola bjuder hem en gäst till vår outtalade myskväll - och smiter ner och spelar dator i källaren...

Sen att gästen var jättetrevlig och en utav de personer jag gillar mest av allt i hela världen - Ellinor, hör inte denna historien till.

När gästen har farit hem, surar jag lite tydligt men bestämmer mig för att njuta av min ensamhet istället, så jag går in på toa, låser dörren och spolar upp ett bad till mig och min bok.
Tar med tändstickorna in för att tända ett litet ljus i min sura ensamhet.

DÅ kommer Ola (Kwådd, som jag brukar kalla honom de tillfällen han håller sig för mycket nere i källaren) upp, öppnar låset i badrummet, frågar om han får kliva i mitt bad oxå, jag svarar inte, han kliver i, märker att jag är sur, DUSCHAR av sig i mitt badvatten så det skvätter över hela min bok och går upp...

Jag struntade i badet, spolade av mig snabbt och bestämde mig för att vara uppe och vara en tråkig flickvän som surade tydligt.

Men det finns också de stunder som det är helt underbart tur att man är två i ett samboförhållande!

Alldeles nyss när jag gick och surade i doften av fis, kunde jag lixom inte hålla käft längre. "Vad är det som stinker fis i hela huset!?" Jag tittar anklagande på KWådd-Ola.

Det var ett utav avloppen i källaren som hade bubblat över.
Helt naturligt och outtalat så är det Olas jobb att fixa avloppen.
Och mitt i all denna fislukt och bubblande avlopp så smälter mitt kalla och beska hjärta!

Tack för att jag har dig Olabola.

När jag tänker efter så är det ju faktiskt en bit av kvällen kvar!
Så jag ska nog sluta sura nu.