Jag ler.
Idag vid halv 4, (15:30) så stod jag, hemkommen från jobbet och lagade mat.
Tänk, att kunna vara hemma varje dag denna veckan vid 15:15. Det är ju bara heelt otroligt!
Självklart undrar jag fortfarande vad jag har gett mig in på. Ibland.
Där stod jag med dyngsura händer av unken kapvätska, och med metallspån i hela håret, över hela kläderna och tom. i BH:n
Min doft är metall, och mina fötter och min rygg värker lite (men bara lite) av hårt betonggolv.
Min bästa vän är radion.
Idag, är ingen vanlig måndag. Idag är det kanelbullens dag.
Det är klart, att då slår tanken än rätt hårt, att det luktar rätt så gott på Thimons en dag som denna.
Och jag hade oxå luktat rätt så gott en dag som denna.
Jag vet att jag har rätt val, och jag behöver inte övertyga mig själv om det, faktiskt.
Det är därför jag kan och vågar tänka varma tankar om kanelbullar och underbara kunder.
Och när jag satt och diskuterade försäljningsteknik med en vän nu i helgen så var det nästan att det slog över för mig.
Men livet är verkligen inte slut här och nu.
Jag har bara tagit ett steg i rätt riktning mot jag vet inte vad.
Just nu vill jag bara fortsätta le åt att jag är ledig när jag är ledig. Och jag är ledig ganska mycket.
Jag vill le åt att jag får betalt för att lyssna på radion och mecka lite.
Jag vill njuta av Dante, och njuta av att jag redan har börjat känna inspiration till att göra saker.
Pyssla.
Framför mig på tvbordet ligger nu 5 garnnystan och en virknål.
Mitt mål är en filt gjord av mormorsrutor.
Det ska bli så roligt!!
Och då ler jag lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar