Tankar som det inte gör något om du inte förstår. Det är nästan meningen att du inte ska förstå.

Tänk en ring.
Som är en centimeter tjock.

Alltså, en ring, med ett hål igenom och ett skal på en centimeter

Mitt skal är inte en centimeter längre.
Mitt skal är bara någon ynka millimeter.
Med sprickor i.
Det fattas på mig. Det har slitits bort.
Och det läcker ut.

Det läcker ur mig, av mig.

Det känns som att det är på väg att brista.
Jag hinner inte reparera mig själv, innan det är dags igen.

Jag vet inte hur jag ska ladda upp mig själv.
Jag vet inte hur jag ska bete mig för att inte ta av mitt förråd eller slita på min mur.

En mur som håller inne allting och håller inne mig själv.

Ibland blir man bara lite rädd för vad som ska komma ut, när muren inte längre orkar hålla emot.

Jag talar inte om det med någon.
Jag orkar att inte det. Och jag är rädd att ingen förstå.
Dumförklara mig.
Jag vill egentligen inte att någon ska förstå.
För jag vill att det ska vara ingenting.