Jag känner mig myyyyycket bättre nu..
Över hela mitt liv och arbets situation.
Jag har tänkt, funderat, klurat och bara låtit tiden utvisa lite vad som händer.
Jag har även ätit massa god mat hos min syster, och det har säkert oxå hjälpt hjärnan att börja tänka lite.
Jag har en liten plan, och faktiskt en dröm. Men jag väljer att hålla dem lite för mig själv just nu.
Är precis hemkommen från min syster och hennes 30års fest.
Mycket, mycket roooligt!!
Ellinor, Emma, Markus och jag gick in för det stenhårt.
Och efter några shotar med sambuca kändes det helt okej att leva.
Det regnade en hel del, men det stoppade inte oss från att ta oss ner till Lars Winnerbäck, och det hindrade oss verkligen oss inte från att ta hos hem igen.
Vi var dyngsura. Så jäkla blöta.
Ellinor hade plastpåsar, strumpor och ballerina skor på fötterna.
Men fötterna såg man inte så mycket av, för de var mest uuunder vattenytan.
Vi hamnade mitt i en gigantisk vattenpöl.
Eller, vänta nu.. Hela området var en vattenpöl.
Och plastpåsarna, som skulle ha varit en smart lösning, förvärrade faktiskt alltihop.
De var på fötterna - i skorna - med en massa vatten i.
Så de bara stängde in vattnet kan man säga.
Jag stod där i vattenpölen och höll Ellinor i handen och tittade på Lars Winnerbäck och på Emmas vita hatt som gungade 10 meter framför mig, och njöt en liten stund.
Jag tittade på träden som färgades av lamporna och lös i spökiga blåa och gröna färger.
Vackert tänkte jag.
Hmm.. Undrar om jag inte hittade en gammal bit av mig själv här, i detta nu.
Jag kollade till på Emmas vita hatt igen och försäkrade mig om att den stod kvar.
Den gungade fortfarande.
Sen puttade någon på henne.
Men hon hittade ballansen.
Hon hade någon idiot brevid sig, som vägrade vara en snäll människa.
Men han blev utslängd av vakterna - till sist.
Idag är jag lagom sliten. Och hungrig. Och sen inte hungrig.
Men väldigt törstig och bakfull.
Men roligt var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar