Sorg och sorg

Det som mitt liv kretsar runt just nu är sorg, och mat.

http://denstarkastestjarnan.blogg.se/

Jag hittade ju en blogg, och jag känner mig riktigt dum som aldrig har hört talas om denna historian och denna familjen innan.

Jag tänker på dem hela tiden.
Jag gråter varje kväll.
Jag tänker på min underbar kompis och på vad hon går igenom.
Och gråter ännu, ännu, ännu mera.

Jag tänker på ett klipp från serien Sjukhuset, där denna lilla Victor, från bloggen, är med,
och när de drar bort en stor plåsterlapp från hans bröst.
Där går min gräns för vad jag klarar av.
Att dra bort ett plåster gör ont i kropp och själ.
Men de, och såååå många andra får göra mycket, mycket värre saker än att dra bort ett fjuttigt plåster från sitt barn, för att de ska bli friska.

Jag gråter för det.

Jag kramar min son jättemycket.
Pussar honom, om möjligt, ännu mer än innan.
Och har nu bestämt mig för att föreviga honom med bra bilder från någon proffsig fotograf.

Jag är livrädd att det ska hända honom något, och har börjat undersöka varje mm. av hans kropp, så att allt står rätt till. Det är ju det enda jag kan göra som mamma.

Jag får panik av tanken att det ska hända honom något!!

Och nu, när jag är så ömtålig av all kärlek till min son och alla andras barn, så har jag jättesvårt för att se honom gråta eller säga "nej".

Man ska ta till vara på varje minut, älska honom varje minut och hur gör man då när man uppfostrar????


Jag vet ju att jag måste forma denna lilla människa och lära honom vad som är rätt och fel, för att vi alla ska må bra. Även han.

Men nu är det jättesvårt.
Jag vet att jag har gått för långt, men som sagt, jag har sorg.

Så, varendaste barncanserbössa jag går förbi ger jag pengar, och mitt fina halsband som jag har fått av min fina vän (ett halsband som stödjer barncanserfonden, så klart) bär jag med stolthet!!

Det andra jag sörjer är muffins.
Nae, det är inte riktigt sant, men jag ville göra en snygg övergång till något som inte är lika seriöst

Jag har ju börjat att räkna points, och mitt liv utan muffins går oväntat bra.
Antar att jag verkligen har bestämt mig.

På måndag är min första alldeles egna invägning, och det ska bli såå spännande, och mina förväntningar är vrålhöga, så jag kommer bli besviken hur eller hur..

Typiskt mig.