Morgonstund har guld i mun!
Igår kväll hittade jag en blogg som jag lusläste från början till nästan slutet. Och jag grät och grät och grät och Ola hämtade papper till mig, och till sig, men han grät inte. Han tittade på fotboll och snorade.
http://denstarkastestjarnan.blogg.se/
Det blev såklart väldigt känslosamt av många olika anledningar.
Men en anledning var hur dum i huvet jag har varit.
Jag är så jäkla otacksam. Och gnällig. Och alldeles för irriterad. För ofta.
Jag har en frisk och kry son, men istället för att vara tacksam kan jag ibland komma på mig själv med att fundera på hur mitt liv varit utan honom. (Kommer ofta fram till: tomt, meningslöst)
Jag har varit bitter över att han har haft kolik och öroninflammationer.
Just nu, precis i denna sekund går Dante omkring och tjuter och surar för att han inte får ta pallen till spisen och "koka".
Och nu, i denna sekund står han och slår på min dator.
OCH JAG BLIR SUR FÖR DET!
Men ändå, lovade jag mig själv senast igår, att inte vara sur längre.
Men jag är oändligt tacksam.
Oändligt glad.
Och jag har kramat min son några extra gånger både i natt och idag.
Och jag kommer att jobba med min bitterhet varje dag.
Ta fram näsdukarna, och läs hennes blogg! Men se till att inte ha någon tid att passa, för dina ögon kommer vara lite svullna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar