Gubbhjälm

Idag mötte jag en farbro/gubbe/man som åkte moppe, eller eumoppe eller va fasen de´n heter som går lite snabbare än 30.

Visst, han hade en hjälm på huvudet, en sådan utan visir och bara ett knäppe under hakan..

Som fladdrade i vinden..

Men allvarligt? Hur jäkla svårt kan det vara!??

Om man ändå har tryckt på hjälmen på huvudet kan man väl lika väl knäppa den??

Jag menar, om det skulle hända en olycka, typ en krock, så skulle ju hjälmen flyga lågt ut av bara 17, och hjärnan blir till mos.

Det är inte för hans skull, eller hans hjärnas skull, jag är oroad.

Utan för den billist som är med i krocken, och ska behöva bära med sig hela livet att gubben/farbron/mannen dog.

Egoistiskt.

Och nu känner jag mig som en gnällig tant som har alldeles för mycket tid över.

Men jag jobbar ju bara halvtid, vilket känns som att man är helledig och jobbar lite ibland.
Aldrig är jag nöjd.