Blomsafari och fågelskådning

Morgonstunden.

Disig morgon, regnet hänger i luften.
Skönt.

Hela familjen trippar ut ur vår gömma(huset) för att röjja upp på trädgården innan regnet kommer.
Familjen barfota går försiktigt på tå ut över vår grusplan till trädgård, innan vi når den lilla plätt gräsmatta som faktiskt finns.

Ola tar in de lite halvsura dynorna, då vi aldrig har tagit in dem när det regnat förrut...

Jag tar in tvätten som har hängt ute ungefär en dag för länge..

Bakom mig hör jag Dante lulla om kring och hans lilla röst säger "Gott!"

Jag vänder mig om och ser hur han knölar in en blomma i munnen.

"Nej Dante, inte gott.. Uss!"

Ola går förbi och ser händelsen.
"Haha. Det är en sån där, vad heter den nu? Prästkrage va?"

Ola är en väldigt kunnig man, och kan det mesta inom det mesta.
Men fåglar och blommor är inte hans grej riktigt..

Jag gapskrattar.

"Nej, det är det ju inte! Ååå, va heter den.. Hundkex!??"

Ola är rolig på det viset. Istället för att ge sig, och erkänna både för sig själv och oss andra att han faktiskt inte vet vad saker är för ras eller art så fortsätter han att han gissa tills någon har sagt vad den heter.

"Nej, hundkex är ju de där tunna. Denna är ju tjock!"

Dante började lägligt att gråta, och lyckades på det viset finta bort Ola så han glömde att gissa vidare.


Jag har ingen som helst aning om vad blom(jäkeln) heter. Det var en sån där vanlig blomma. Ett grövre hundkex, fast låg blomma lixom, som brukar komma vid denna årstiden.

Sen lägger inte jag större vikt vid det.


Det där med fågelraserna är lite värre, för dem är han ju faktiskt intresserad av, jägare som han är.
Så när man ser någon liten oskyldig gås ute på en äng när man kör förbi med bilen, så kan ju han gissa ihjäl sig.

Jag tog jägarexamen för några år sedan, och fåglarna är en (för)stor del av allt det man ska kunna. Ola har oxå såklart jägarexamen, sedan 10 år tillbaka, och han då, helt naturligt, glömt bort fåglarna.
Så självklart vänder han sig till mig, som kör bilen, efter ett bra tag gissande, och emellan hans gissningar klämmer jag in en fågelart som absolut inte finns.

"Det måste ju ha varit en kricka, Johanna?"
"Ja, eller en Katedral?"

Oftast, nästan alltid så är det en vanlig jäkla grågås.



Ola kommer säkert säga att jag har hittat på eller överdrivit, men jag vill påminna honom, och er andra om att varje mynt har två sidor. Varje korv har två ändar.