Hur är det nu igen som min vise man Ola brukar säga...?
Det är skillnad på att vara ensam och att vara själv..
Jag tror att det är så hans ord lyder..
Ikväll är jag själv hemma.
Jag gillar verkligen att vara själv hemma.
Men jag vill hinna göra allt för att lugna ner mig och stressa av och göra vad jag vill.
Plötsligt väller saker fram som lugnar ner mig och som jag vill göra.
Jag vill titta på en film.
Jag vill titta på en film som JAG vill se och som JAG har sett säkert 1000 gånger.
Jag vill sitta och skriva på datorn och titta runt på facebook.
Fast det gör jag nästan varje kväll iof.
Jag vill lägga mig i badet och läsa min bok som har ungefär 1000 märken efter hundöron, då jag aldrig hinner läsa så långa stycken, och när jag väl hinner så orkar jag inte för då är klockan alldeles för mycket.
Jag vill gå och lägga mig och sova.
Men sen jag blev mamma har jag ungefär halverat min dygnssömn, och nu, ett år senare gillar jag det!
Snacka om att slööösa bort tid när man ligger och sover till klockan 11.
Om klockan vid något tillfälle blir nio innan vi vaknar så tycker jag att halva dagen har gått.
Men ibland är det skönt och krypa ner lite tidigare i sängen och försöka läsa på den redan utslitna boken.
Jag vill titta igenom mina BB kort och sätta i dem i 2 album. Ett till Dante som han ska få när han blir stor, och ett till oss.
Sen har jag en bok som man fick från Goboken, som är små luckor i som man ska sätta in bilder på sitt "badande barn" eller "här ligger jag i vagnen för första gången".
Min syster ramlade över den idag när vi satt i Dantes rum idag och sa
"Å! Det här är ju roligt ju!!"
Ja, jag vet att det är roligt.
Ja, jag vet, jag har inte satt in några bilder ÄN.
Jag blir bara stressad av den där boken, vilket flyttar ner den från punkten,
"saker jag vill göra"
Till punkten:
"saker jag borde göra"
Och de punkterna är ju inte alls lika roligare.
Och då blir det ju inte av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar