Midsommar

Denna midsommarafton skilde sig ganksa mycket från de andra i mina dagar.



Till att börja med så har jag ju tydligen, om man kollar på föregående mening, redan avslutat min midsommar.



I mitt gamla liv hade jag varit mitt i den, i festen, i bålskålen, mitt i smeten lite halvlullig i något meningslöst samtal.

Antagligen bråkat, eller "diskuterat" som man så fint kan kalla det, med någon.

För folk tycker så mycket konstiga saker när de är fulla. Och jag med.



Denna mindsommar började med färskpotatis och sill vid klockan 13. Köttbullar till barnen och till mig.



Sedan for vi iväg till Paradisvallen här i Vetlanda.

Det är helt enkelt dit man åker och dansar runt midsommarstången om man bor här.

Ponnyridning, kaffe, kiosk, midsommarstång och massa, massa barn!



Det är svårt att vänja sig vid tanken på att jag är en av alla dem nu.



Inte en skelögd fyllekajja i något partytält.



Utan en nykter mamma som surplar kaffe och dansar runt midsommarstången.



En vuxen person, som rynkar förstående med ögonbrynen mot andra föräldrar vars barn ramlar omkull. Eller ler lite ursäktande när Dante kastar sten på deras barn.

Som tillsammans med de andra föräldrarna skäms lite när man skuttar omkring runt midsommarstången med sitt barn som egentligen inte bryr sig så mycket.



Senare på eftermiddagen träffade vi goda vänner och barn och familj, gick tipspromenad, grillade, åt jordgubbstårta, de andra drack öl och de va så himla najs!



Nu är vi precis hemkomna, Dante springer av sig den sista energin i sitt lockiga hår och sin kanelbulle tröjja.



Allting känns faktiskt väldigt bra och jätteskönt.



Det är i denna fasen jag är i mitt liv just nu.

Jag har bara inte fattat att det var dags att vända blad, men nu när jag väl har gjort det, känns det som jag har hittat hem!

Det känns så skönt..
Luugnt och skönt .

(Fast en öl hade ju inte suttit fel)