Att få andas

Idag var min syjunta väldigt behövlig.

Det kändes som ett lufthål i rökdimman.
Som att få duscha när man känner sig riktigt äcklig.
Att ta en tugga pizza, när man är riktigt hungrig och sugen på just pizza.
Troligen, som en humla när den får sockervatten.

Ja, ni fattar vad jag menar. Det var jäkligt skönt att komma hemifrån helt enkelt!

Trots att jag faktiskt hade hunnit svänga ett varv med dammsugaren på eftermiddagen, och Ola hade röjt upp efter mitt försök till att laga mat.
Trots att Dante varit helt underbar hela dagen.

Men jag behövde ändå ett litet brejk, och att få komma bort till någon som man aldrig varit hemma hos, blir verkligen ett brejk från vardagen!

Men verkligheten slår mig likt en käftsmäll så fort jag öppnar dörren hemma.
Bland en hög av skor innanför dörren ligger även en flytande margarin flaska.

Jag tittar in mot köket, och på golvet som leder dit ligger en tratt en visp och andra köksredskap.

Grinden i hallen, som ska hålla Dante på uppevåningen så han inte trillar ner, står öppen.
Dante sover, så det är ingen fara på taket, men det stör mig alltid om den är öppen.

I vardagsrummet är det fullt med leksaker.
Under Dantes stol är det massa matrester.
På tv bordet ligger nässpray, nappar och kvitton.

Det är trots allt nystädat, detta är bara vardagsmat som uppkommer på tio minuter.

Men ibland vill jag bara vara en sådan människa som lever ett pedantiskt liv och har städat och fint hela tiden, och ingen som vänder upp och ner på allt.

Nu vaknade Dante och skriker.
Han har ont i öronen....igen

Välkommen hem Johanna!
Du har ju trots allt varit borta i 3 timmar.

Men allting känns så mycket bättre nu när jag har fått en nypa luft!