Hjärnblödning?

Precis efter jag hade skrivit förra blogginlägget rasade hela min värld samman.

Jag fick inte hjärnblödning, men det var nog 17 väldigt nära.

Att försöka vara i telefonkö, springa runt och leta efter Dantes baddräkt och samtidigt prata i mobiltelefon med syrran blev för mycket för min hjärna.

Jag bara sprang runt i cirklar i både källare och övervåning och Dante skrek i spjälsängen.

Mitt i allt bryts samtalet med syrran, av någon konstig anledning. Kan mycket väl blivit störningar i mobiltelefonen av att min hjärna gick på högvarv.

"Det är nu 2 samtal före dig, vänligen vänta"

Dante skriker, men det är ju bara 2 samtal före, så han får precis som jag, vänta liiiite till.

Äntligen klickar det till och jag kommer fram, efter en väntan på 23 minuter.
En trevlig men lite stressad kille svarar.
"Det gäller en mobiltelefon? Då kopplar jag dig till rätt ställe"
Klick.

KLICK!!

Han kopplar mig till ännu en teefonkö och jag går sönder inuti

Jag gråter en skvätt och skriker i luren
"JAG DÖÖÖÖÖÖR"

Men det hjälpte inte. Ingen svarade.

Jag lade på luren, sket i den där jääävla baddräkten, sket i Salus ansvar och packade in all jävla skit i bilen och åkte iväg.

Jag gjorde min syster ledsen, för jag var så otrevlig i telefonen, Dante var ledsen i spjälsängen,
Elle var på väg att bli ledsen eftersom tiden rann iväg och jag var på god väg att bli sen.

Jag blev ledsen för att killen kopplade bort mig, för att Jag gjorde alla andra ledsna och för att jag inte hittade baddräkten.

Vilken härlig dag.