Innan vi ens hade planerat Dante så pratade vi mycket skit om barnfamiljer.
Det vi störde oss mest på, var leksaker.
Ett par kompisar till oss kom hem med en leksak till deras flicka som kostade tre hundra kronor.(Leksaken, inte flickan)
Ola och jag höll på att trilla av pinnen.
Trehundra kronor, bara sådär! På en leksak! När det inte ens är födelsedag!
Typ en vanlig sketen måndag..
Det roliga var att den lilla flickan sket totalt i leksaken, och fortsatte att leka med en träslev och ett plastlock!
Nu med facit (eget barn) i hand försår jag föräldrarna.
Man vill ösa lite extra kärlek över sitt lilla stackars barn, så man köper nånting.
MEN!! Jag skulle fortfarande inte köpa något så dyrt, inte på en sketen måndag, inte på vilken dag som helst i veckan eller månaden. Knappt till födelsedag.
Så lite stolthet har jag kvar.
Dantes absoluta favvoleksak (Gosen Leffe är ingen leksak, han är en familjemedlem) är barnmatsburkar. Allra bäst är locken!
Varje dag när vi ska börja kämpandet med att få in liten mat i den ihopknipta munnen (höneröv, som min svärmor kallar en ihopknipt mun. Ääälskar det uttrycket. Använder så ofta jag kan!) så ställer vi en barnmatsburk med ett par lock framför honom.
Han testar det ena locket, sen det andra och vi slevar in som sjutton!
Nedersta lådan under ugnen har han precis lärt sig att dra ut själv. Allting är underbart när de gör det första gången! Underverk, verkligen.
"Woow! Han kissar på mig!"
"Titta, han har gömt den bärbara telefonen i en sko."
"Ååå, titta, han river ut alla videofilmerna."
Så är det för tillfället med den lådan. Inom kort sitter det antagligen ett barnlås på den.
Anyway, i den lådan har vi just barnmatsburkar, andra plastburkar och lock.
Skiiitroligt.. Tycker han.
En dag upptäcker jag att alla locken var borta. Visst, jag märkte att det blev färre och färre, men det är ju först när nästan alla är borta som man fattar att de försvinner.
På något vis.
Dante äger en liten bil som man kan lyfta sitsen på, och så är det som en liten låda liksom.
DÄR låg alla små lock. Han plockar och plockar och gömmer alla dessa lock överallt!
Sööööt!
För tillfället ligger de över hela vardagsrumsgolvet och lite i släpet på hans bobbycar.
(Och på massa ställen som jag inte vet om antagligen.)
Det där med leksaker till små barn är verkligen onödigt egentligen.
De är bara till för föräldrarna, så de ska lindra sitt dåliga samvete.
Precis! Våran "stackars" Agnes, som nån kanske skulle säga, äger inte alls mycket leksaker men hon har mycket roligare med en gryta med ett lock till eller bara sin mammas vispar å slevar! Det behöver inte vara så speciellt.
SvaraRaderaDet allra enklaste kan vara det allra roligaste!!
Eller varför inte bara en enkelt reklamblad å få riva sönder i molykyler (?!) det är lycka i min dotters ögon! Å är hon nöjd är hennes mamma det med!!