En dans för smaklökarna!

Jag tänker varje dag att jag skulle vilja vara trådsmal.
För smal.
Och vältränad.
För vältränad.

Jag tänker varje dag när hungern visar sig, att nu har jag chansen att förändra mitt liv.
Jag kan sluta äta nu.
Eller äta typ morot.

Men jag tänker oxå varje dag, när jag tar ett bett i en saftig stek, eller tar ett bett i en bulle, att detta gör livet värt att leva.

Utan smaklökar skulle livet vara så platt och tråkigt.

Smaklökarna måste vara den bästa kroppsdelen (!?) man har!

Så det får faktiskt vara värt det.
Lite bullig, men fan va gött det är att leva!


(Men jag springer faktiskt på min crosstrainer nästan varje dag, så jag är ingen pösmunk!)

Till syjuntan hade jag bakat cupcakes som var såå söta!! Jag har tagit kort på dem, och min plan är att lägga upp en bild. När jag får tummen ur.

Iaf. gjorde jag en kräm uppepå som var grön, men skulle varit blå.
Den var gjord av vanilj kessella och smörkräm. God.

Jag hade några klickar över, som jag tog med till Ellinor, som hade några skivor mjuk pepparkaka över. Så vi tänkte slå ihop våra rester och få en liten bakelse.

Men döm av vår förvåning, när gott+gott inte blev jättegott!

Det smakade sill!!!! Jag gav den ändå två tuggors chans.
Men den smakade sill.

Så nu vet ni det!