Ola gör mig hel!

Ola har varit bortrest i några dagar, och ibland kan man känna att det är skönt att få vara ensam hemma. Eller det tycker iaf dag.

Förra gången han var bortrest tog jag vara på tiden och pysslade om mig själv och gjorde saker som bara jag ville göra osv. Jag bara njöt av tystnaden (inte för att Ola för så mycket väsen av sig men..) och njöt av att bara ha mig själv att tänka på. Å Dante så klart.

Men denna gången när han åkte så var det inte lika roligt.
Redan på kvällen kände jag hur han fattades på sin plats i soffan.
Ingen att peta till på när det är något roligt på TV
Ingen att pilla på eller som killar mig på benen.
Eller som får Dante att somna. För tydligen saknade han sin pappa, för sova ville han inte.

Det kändes som man hyvlat av ett lager av mig,

För att slippa sakna så höll jag mig sysselsatt. Men allting klaffade fel hela tiden.
Plus att vi har en hund att ta hand om. I vanliga fall älskar jag den där hunden, men när man var ensam med en tjurig unge så var inte hunden så gullig längre när man skulle ut och gå med den i regnet.

När jag kom hem från Jönköping med alla kassar, Dante och en hund som behövde rastas så saknades Ola något enormt också.
Det är så mycket lättare att vara två, och jag förstår inte hur man klarar det ensam.
Jag fick ringa Ellinor, som kom och vaktade Dante så jag kunde ut och gå med hunden.
Det fanns inte en chans i världen att jag skulle få ner Dante i vagnen efter att han har suttit där hela dagen.
Tack för Ellinor!! (Igen)

I går kom Ola äntligen hem.
Efter att ha pratat och gått igenom våra dagar så sätter vi oss vid TV, där man helt plötsligt måste samsas om vad man ska se.

Men det är helt klart värt det. För allting är så himla mycket bättre och mysigare när Ola är hemma. Dante sov som en stock hela natten och ända till 8.

Vi är helt enkelt inte hela utan dig Ola!