Mardrömsdag i Jönköping.

Igår var det äntligen dagen D!
Mamma och jag for iväg till Jönköping för shopping! Jag hade längtat i över en vecka!
Men självklart stannade vi till på Thimons först och åt frukost. Fyyy fasen vad gott det var!
Finns inte mycket som slår varm choklad och en american classic macka! Och massor med nya goda kakor hade de gjort också, så jag inhandlade en kasse!

Väl i Jönköping så skrek Dante nästan oavbrutet.
Första stoppet var biltema. Han skrek så mycket, så jag gick ut ur affären och köpte en korv med bröd och en dricka till honom.
Då blev han lite gladare, en stund.
Men när jag vägrade tillåta honom att stoppa in 3cm stora korvbitar i munnen blev han precis tokig.
Han blev så jäkla arg, så han vägrade sova och han vägrade äta välling.

Men på vägen upp till a6, så somnade han i bilen, och i sömnen åt han upp vällingen.

Sköönt! Nu sover han säkert i ett par timmar. Trodde jag...

Nope, 10 minuter senare så var han igång igen.
Vi stressköpte skor, och sen ville jag ge upp och åka hem.

Men min mamma har ju varit med förr, och försökte lugna ner både mig och Dante genom att brotta ner honom i vagnen, och ge mig lugnande ord.
"Lyssna Johanna, det är fler barn som skriker, inte bara Dante"

Men Dante skrek ju så förbannat, så jag hörde ingen annan än honom.

Men när vi kom upp till IKEA matsalen så kändes det som man kom till himmelriket.

Taket öppnades och solen sken ner på alla barn som sprang omkring och väsnades!
Vi beställde potatismos och köttbullar och Dante åt som bara den.
Den ena fulla handen med mos efter den andra.

Men det gör ingenting att kladda ner sig när man är på IKEA! Där får man det.

Jag gick för att hämta en sked, och där fanns ju tom. hakklappar!
Och det fanns en lekhörna!
Jag ville fälla en tår av lycka.
Äntligen ett ställe där barnfamiljer är välkomna med sina hemska ungar!

Resten av IKEA vistelsen gick kanon.
Mamma köpte lite leksaksgrytor till Dante som han höll sig sysselsatt med i över en timma.

Jag handlade bara för 800, vilket måste vara någon form av rekord.
Det dyraste på notan var en tavelram, som faktiskt höll sig hel ända tills vi kom hem!
Den föll på mållinjen, alltså vid ytterdörren.

Men jag vill inte tänka på det, för jag är så besviken och trött på mig själv.


Det kommer nog att dröja många år innan jag vågar/orkar åka till Jönköping igen.