söndag 30 maj 2010

Konstrundan livet 3.

(Detta skrevs igår, söndag, men datorn låste sig.)
Ute står Ola och jag och krattar, tar bort sten och rötter och grästuvor.

Vi bryter tystnaden som råder på Konstrundan, med våra spadar och spätt som slår mot stenarna i marken!


Vi försöker börja någonstans, så vi kan jämna till marken lite grand.


Och eftersom jag har ändrat inställning till livet och mitt hem (igen) så går det lättare. Nu ser jag ljuset, och jag har ett mål om att komma i mål och ro i land detta galenskap.


Vi har med oss Dante ut, så klart, och han sitter i regnbyxor i en vatten/lerpöl som hans mamma har ordnat till honom.
Allt för att han ska vara lugn och tyst och sluta trilla över alla trådar vi har spänt upp så vi kan planera vår blivande veranda!

Men allt har ett slut, så Ola tog in honom och nattade det stackars vilddjuret.

Jag var kvar och skyfflade sten från det ena stället till det andra, där det ska ligga en liten stund, tills det ska till ett annat ställe *suck*

Klockan är runt 19:00, och Bertil kommer ut och säger:

"Haha, ja det är som ordspråket säger: Den late blir flitig till kvällen"

Roligt va?

Äntligen fick han tillfälle att säga vad han tycker. Vi är mycket väl medvetna om att han tycker att vi är lata, och att vi inte får så mycket gjort.

Även att han är 80 hela år och har levt ett långt, slitigt och arbetsamt liv, och har tre barn, så kan han inte sätta sig in i vår situation.. Konstigt.

Men sen å andra sidan är han ju en sån riktig, äkta gammeldags man som inte kan eller vill laga mat, och som inte tillåter sin fru att köra bil. Hon har inte kört bil på 40 år.


En annan rolig sak.

Ola sa att vi skulle röja av den lilla gräsplätt vi faktiskt har, så vi kunde inviga vår gräsklippare.

"Nej för 17 Ola, det är söndag idag"

Här på Konstrundan så gör inte pensionärerna något annat än att klippa gräset eller häcken. Men på söndagen, då är det tyst..
Det är en helig dag. En vilodag.

Men under förmiddagen är det den värsta ruschen, då alla ska iväg till kyrkan.

Ibland känner jag att vi inte riktigt passar in.

3 kommentarer:

  1. Den gubben kan dra åt ....... vilken fräckhet!

    SvaraRadera
  2. Johanna, han kanske bara söker kontakt, kanske avundsjuk för att Ni är unga o har hela livet på Er att fixa o dona, bjud gubben på en fika, vetja, kanske chocken tystar honom, eller Ni får en vän för "livet".

    SvaraRadera
  3. Hihi.. Självklart överdriver jag lite granna.. Å vi är faktiskt jättebra vänner med våra grannar. Men de har dåliga sidor oxå.. Men de blir med all säkerhet en kaffe med dem i sommar, det brukar det bli!

    SvaraRadera