När jag febrilt stod och hackade grönsaker till tacosen som skulle serveras till Dantes kalas, slog en tanke mig.
Den slog mig stenhårt.
Klockan var 11:30, och gästerna skulle komma vid 16.
Jag stod och förberedde grönsakerna.
Om det hade varit mitt gamla liv, så hade jag inte hackat grönsakerna förrens tidigast 15.
Att ha barn kräver förberedelser och planering till max!
Tillfället gavs precis just då i det ögonblicket.
Dante var någorlunda lugn, då han lekte med ett grytlock som nästan passade till en plastbunke.
Nu, NU, har jag min chans! Och det är bråttom!
Och det var tur att jag började så tidigt för han surade ihop ganska fort, och sen kom Ola hem på lunch (som tur var hade vi ju lasagne över sen gårdagens kaos) sedan var det en snabbpromenad för att lyckas få Dante att sova, sen var det turbostädning och vips var klockan 15 och bordet var inte ens dukat.
Det var en tjej som skrev på fejjan, att man som mammaledig borde ha tid att planera. (Det var diskussion om amning)
Det är heeelt riktigt. Som mammaledig har man tid att planera!
Men det otäcka är att man faktiskt inte KAN planera nånting.
För det är någon annan som bestämmer helt plötsligt.
En liten människa som inte vet hur världen fungerar.
Vilket betyder att det kan gå precis hur som helst, och det är det som gör det nya livet så fängslande (i dubbel bemärkelse) och spännande.
Haha,känner igen mig! =)
SvaraRadera