I mitt förra inlägg skrev jag att jag funnit mig själv igen, när jag var osminkad och ruffsig i håret
och hade typ bonnakläder.
Men.
Jag är rädd för att mitt nyfunna gamla jag, inte alls är mitt gamla jag.
Tänk om sjukdomstillståndet "den ovårdade och lata mamman" har ramlat över mig.
Det finns vissa tydliga symptomer.
Ringarna under ögonen.
Torrt och slitet hår.
Som jag vägrar klippa.
Uväxt i hårbotten.
Osminkad.
Oplockade ögonbryn.
Bekväma kläder.
Gortexkängor, eller gummistövlar vid hundpromenad.
Tanken "jag behöver inte vara snygg, jag har ju redan en familj som älskar mig"
Ojojoj..
Men den värsta och plågsamma biten är avklarad.
Att se sanningen i vitögat och acceptera den.
Nu är det bara det hårda arbetet tillbaka som väntar.
Jag tror att en utekväll med tjejerna är ett bra botemedel.
Snygga till sig lite och kanske tom. hänga i ett par öronhängen.
Kanske damma av kajalpennan!
Denna planen känns bra.
Jag började att skriva ner att jag skulle klippa och färga håret oxå.
Men jag är helt enkelt inte redo.
Jag är inte där än.
Ett litet steg i taget, tillbaka till verkligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar