Jag är bitter!

För några månader sedan så låg hela familjen i magsjuka.
Efter det klarar man ALLT!

Att köa till toan för att spy och att samtidigt byta lakan i Dantes säng nattetid.
Dagtid är Dante jättepigg och vill som vilket barn som helst, äta mat och leka.
Men det ville inte Ola och jag.
Vi ville ligga i soffan, och knappt det.

Men efter att ha överlevt en sådan pers, så tycker jag inte synd om normala människor som är sjuka. (Människor utan barn. Normala människor för mig har inga barn..Konstigt)

BUHUU, stackars er som kan ligga och titta på film när ni är sjuka.

Jag tycker inte att jag är bättre än någon annan bara för att jag klarar av att byta spylakan och laga mat när jag är sjuk.

Alla klarar detta! Det är grejjen!
Jag vill också kunna ligga och vara sjuk. Men jag kan inte det, och det är det som stör mig!

Jag trivs inte alls i rollen att störa mig på mina kompisar.

Så när de bad mig att lämna ner deklarationen, handla blåbärssoppa och svänga förbi Donken, så gjorde jag självklart det!

Jag försökte tom, att inte låta sur när jag slängde in kassen på hallgolvet.
"Pengarna tar vi sen, hej då!"
PANG, i dörren.


Jag är inte sur över att de är klena när de är sjuka.
Jag är sur och avundsjuk över att jag inte få vara klen när jag är sjuk.