Slingmedel i håret.
Rullar chokladbollar med min Dante vinglandes på stolen.
Ilon skrikandes i spjälsängen.
Mitt hår! En härlig blandning av hatkärlek.
Mamma var här och hjälpte mig idag.
"Du har aaaaldrig varit nöjd med ditt hår!"
Ne. Det har jag verkligen inte. Jag förstår inte hur man bara kan stanna i en färg? Är det någon som kan förklara detta för mig?
Är det någon som känner sig träffad?
Vissa kör ju sin hårfärg. Dag ut och dag in. År ut och år in.
Och är nöjda. Det är lixom deras färg! Och det är faktiskt inte alls säkert att de skulle passa i någon annan färg.
Jag vill också vara sån.
Vakna en morgon alldeles avslappnad och känna ett inre lugn! Över håret då.
Slippa tänka å färg, kort, långt, hårförlägning, slingmedel eller mössa.
Hur ska jag göra?
Snälla bullen. Hjälp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar