Dante fick en... Ja, va ska man kalla det?
En båtbana..? En stor blå låda med gångar i som man fyller med vatten och så kan man slussa båtar i olika nivåer och typ snurra fart på vattnet. Kul!
I alla fall så var det även en liten lyftkran, med en krok, som man kunde lasta på båtarna en liten korg där bak på flaket på båten.... Är ni med?
Skit samma.
Vi lekte. Och vi lastade. Och vi pratade om lasten som "lådorna"
Dante gick in i sin underbara lekbubbla som bara barn kan ha..
"Ååå nu kommer båten för att hämta fikakorgen!"
Ja, verkligen! Det såg ju ut lite som en fikakorg!
Jag blev så lycklig! Hela ordet fikakorg är ett utav de finaste orden som finns tycker jag, och jag minns med värme alla fikakorgar min mamma har packat i våra dar!
När vi åkte och badade alldeles för sent framme vid sjön. När vi tog båten alldeles för sent för att ut och fiska abborre. (Oftast försent då familjen ägde en lanthandel som var tvungen att stänga för dagen först)
Nu mera packar vi fikakorgen på fyrhjulingen och åker ner till sjön i Ustorp.
Men ordet fikakorg är för mig min mamma. Och familjetid. Inga måsten och ingen stress och inte påväg någon annan stans.
Det är verkligen underbart, men inte ett ord som jag trodde att jag använde själv nu för tiden.
Men nånstans måste jag ju ändå klämma in ordet fikakorg ibland, eftersom min son använder sig av det när han lastar sina minifartyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar