Beroendet av mobiltelefon

Jag var med om en kuslig händelse häromdagen.

Jag stod öga mot öga med mitt beroende.

På morgonen så for jag iväg till min vän Ellinor, och for därifrån utan min mobiltelefon.

Äh, aja. Hur svårt kan det vara att klara sig utan den?

Jo, det ska jag tala om...

Jag kom hem och tänkte, äh, jag ringer Ola en sväng.
Jag är en av de få som fortfarande har en hemtelefon. Men nej, jag kunde inte ringa honom, för jag kunde inte hans jobbnummer.

Jag hade "eventuellt - bokat" en kompis för en promenix under morgonen, men kunde ju inte kontakta henne, för jag hade ingen telefon.
Jag fick också påminna mig själv om att jag inte heller kunde smsa, för det gör man med, just det - mobiltelefonen. Hennes nummer finns inte heller att hitta på Hitta.

Då kommer svärfar hem till mig för att lämna sin hund en sväng, och jag förklarade mitt problem.
"Men du kan ju låna min telefon?"

Nej, för hennes nummer och hela mitt liv ligger i mobilen..
"Ja just det!" Även han fick lixom riktigt tänka efter att, det går inte heller utan just min egen telefon.

Jag tog hund, vagn, Ilon och ett underbart måndags-shopping-humör med mig för att gå en sväng på stan innan jag skulle hämta Dante.

På vägen ner får jag hela tiden påminna mig själv om att, nej, jag kan inte ringa mamma, för jag har ingen telefon.

På vägen ner kommer jag också på att jag inte har några pengar på mitt konto, och att jag inte kan föra över pengar, eftersom jag inte har min telefon.

På vägen ner får jag också påminna mig själv om att jag inte kan ringa Ola och be honom föra över pengar, för jag har ingen telefon.

Men jag går förbi hans kontor, och lyckas få syn på honom därinne, så jag kan knacka på honom, och be han föra över pengar.

*suck*

Jag köpte lite garn till mina blivande mössor som jag ska virka till mina söner. Fina ska de bli. Pilligt kommer det bli.

Jag hämtade min underbara 4 åring och vi gick hem och umgicks. För det är tydligen det man gör när man itne har en mobiltelefon man kan bläddra i, eller som piper eller ringer eller burrar.

Insikten:
1. Hela mitt liv är i telefonen.
2. Faktiskt, så är jag beroende av min telefon. Å då menar jag inte bara pga. det sociala, som facebook, instagram eller sms och telefonsamtal.
Utan även för att klara av sysslor som att banta eller föra över pengar eller spela candy crush.

Jag bestämde mig efter denna dagen att:
1. Jag ska aldrig glömma min telefon igen.
2. Jag ska börja med att stänga av min telefon under vissa perioder på dygnet.