Vilken jäkla dag.
Vaknade sjuk. Tog mig upp ur sängen och på något vis så kickade dagen igång med frukost och barnprogram och allt var det innebär.
Helt plötsligt hittade jag Iprenkartan. Å helt plötsligt så satt vi ute i sandlådan å lekte för första gången i år! Fantastiskt.
Fantastiskt va mycket sand Ilon åt. Mums, tugga och ner i magen. In med en ny näve.
Nånstans där i sandgeggan i munnen på Ilon, och sanden i hela min mun efter att ha tvättat av nappen så kom jag på en sak.
Jag kommer aldrig att orka laga mat idag.
In med ungarna i bilen. In i färgaffären och sen vidare till Mc Donalds.
Hem.
Ny Ipren. Nytt barnprogram.
Jag städade ur vårt skåp, som ska vara ett skafferi, men är Dantes å mitt pysselskåp.
Asså. Shit. Jag hade behövt 100 Ipren för att klara av det där egentligen. Papper - Hela, sönderklippta, målade, limmade, glittriga, julkort, påskpyssel å hej.. Och hå.
Kritor. Tuschpennor. Vattenfärger. Penslar. Kladdefärg i en enda röra.
Till sist fick vi i alla fall in skiten igen. Jag fattar inte hur jag lyckades. Men det är väll därför jag älskar mig själv. Att jag är så fantastisk.
Sen gick vi ut till sandlådan en sväng. Hörde glassbilen. Väntade på glassbilen.
Och väntade..... Och väntade.
Cyklade. Åt lite bärbar yogurt.
Tillsist kom glassbilen och vi bjöd över vår granne, som är nybliven änka på en rykande färsk glassbileglass.
Sen ska jag in med allt.
Två regnoverallsungar, en i handen en under armen.
Yogurt, tallrikar, vattenmelon, vällingflaska, glasspapper.
Å allt på en gång så klart.
Sen hördes det en dov och kladdig smäll, och sedan ett frenetiskt slickande.
Jag stod med en unge under amren och tittade mig runt omkring, men kunde inte hitta något konstigt.
Gick två steg, och fick då lite perspektiv.
Jag hade trampat sönder en oöppnad bärbar yogurt.
Jag tittade ner på på yogurten. Kladdig och sprängd å.. trasig.. Hunden Lina slickade för kung och fosterland.
Jag tänkte.. "Det där kunde lika väl varit mitt huvud som sprängdes."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar