Idag har min 4 åring ätit:
Frukost:
2 skedar honungspuffar, 2 msk grädde (mjölken var slut), 1 bett i en macka
Kladdkaka med vaniljsås. 1 portion. (hey, det är fredag!)
Lunch:
3 skedar med stuvade mackaroner.
Mellanmål:
1 liten yogurt. Som jag tvingade i ungen så yogurten skvätte. 1 mariekex.
Jag hade lovat mig själv att sluta tjata, sluta mata om han inte bad mig, sluta tvinga, sluta hota, sluta muta.
Men det går inte. Jag fullkomligt går sönder på insidan när pojken inte äter nånting.
Han är glad och leker. Stinker aciton i munnen för att han har ätit för dåligt i några dagar. Han väger 14 kilo.
Jag vet att ungen inte svälter ihjäl så länge jag serverar han mat. Jag vet allt det där tjafset.
Men det spelar faktiskt ingen roll.
Jag lagar mat, efter mat, ta fram mellanmål i alla dess former. Ingenting duger.
Min 1 åring äter fan dubbelt så mycket.
Vi har verkligen kommit in i en ond cirkel där han använder sin matvägran mot mig för då vet han att han får min fulla uppmärksamhet.
Jag vet allt det där också.
Jag vet att jag ska ignorera alla fulla tallrikar med mat som jag bär ut.
Jag har lagt upp maträtter som smiliesgubbar. Jag har kört dieter. Pannkaksdieten. Mackarondieten. Carbonara dieten.
Han är så go å glad, och som sagt: Jag vet att det inte är något fel på honom. Jag vet att detta är ett problem som kommer lösa sig av sig självt så småningom.
Men det är fortfarande jävligt, jävligt, pissigt, jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar