Idag känner jag mig alldeles matt efter mitt utbrott i mitt förra blogginlägg.
Det känns som jag har vadat mig igenom en stor, stor pool med lera och kommit upp på andra sidan!
Benen känns så lätta! Lättare att andas och lättare att gå.
För nu, har jag äntligen satt ord på och omringat ett för mig hett ämne.
Men, det är fler pooler att ta sig igenom, för ämnet är hur brett som helst.
Så samtidigt som jag känner mig fri, så känner jag mig rädd. Vågar jag utforska detta mer? Vågar jag verkligen ta den här striden? Utmana? Står jag verkligen för allting jag har sagt?
Jag är ju inte mer snippa än någon annan. Varför just jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar