Min hjärna går på högvarv och jag riktigt känner hur den försöker ta sig ut ur sitt vackra skal. Det spritter och pulserar.
Det är helg och jag är mamma från morgon till kväll. Jag ska vara en bra flickvän och vi ska ha så himla trevligt ihop hela familjen. Vi ska laga mat tillsammans, skratta vid matbordet och hitta på saker som inte får kosta ett jävla skit. På kvällen ska vi mysa och på något vis försöka lyckas att inte somna i soffan.
Helg.
Jag sover. Mycket. Sovmorgon till 8, men helt ett par timmars powernap om dagen. tråkigt. Men sant. Min hjärna orkar inte med att vara ledig och ha koll på Dante som trillar ner överallt och kräver min uppmärksamhet hela, hela tiden.
"mamma, mamma, mamma, mamma"
Han är så svartsjuk, så när vi ha familjestund är han på mig konstant, så att Ola inte ska komma för nära.
Får man gnälla över kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar