Min bok.

Jag ska skriva en bok. Har jag fått för mig.
Jag jobbar stenhårt på att komma på en story, och idag föll det en över mig som ett brev på posten. Under kvällens lopp har den dock hunnit ändras, tas bort, ändras tillbaka. Tillkommit nya saker, spårat ur och sen beslöt jag mig för att jag var löjlig och skämdes lite.

Men övning ger träning, så nu övar jag lite.

DETTA ÄR ALLTSÅ HELT PÅHITTAT, OCH HAR INGET MED MIG ELLER NÅGON ANNAN I MIN OMGIVNING ATT GÖRA (vad ni vet)


"Jävla snobb..

Här står jag, antagligen snyggast i stan, och du bara sveper förbi mig och lämnar en doft av alldeles för stark parfym efter dig. Snygg röv har du också. Det är du inte värd.

Klockan är 4 och alla konstorsråttor springer hem till sina fruar.

Stackars fruar. De står säkert vid spisen och lagar mat för fulla muggar nu.
"Allt för dig älskling, ska jag stryka din skjorta till i morgon?"

Suck.

Jag skulle nog aldrig bli bra på att vara fru. Jag älskar mig själv alldeles för mycket. Och är alldels för skeptisk och grinig mot andra människor.
Jag gillar inte att ha fasta roller. Det begränsar mig.

Och sen hatar jag män. Och älskar dem. Och gärna med dem.
Ett tag hatade jag dem bara och jag gjorde ett tappert försök att byta sida.
Kvinnor och orkade armhålor för hela slanten.
Men nej. Jag är alldels för hetro för att vara bi. Alldeles för förtjust i bredaxlade karlar med för starka parfymer som snabbt sveper förbi mig utan att titta.

Ja, jag pratar om snobbjäveln.

Jag kan få vem jag vill på det här bygget, och givetvis vill jag ha snobbjäveln. Gift är han oxå som plåster på såren. Han är inte speciellt snygg heller. Han ser mest sur ut. Men jag tror det är hans målmedvetna blick och steg och kropp som jag gillar. Och röven så klart.

Men jag vet inte. Antagligen så är det bara något jag har fått för mig. Jag vill ha honom bara för att han verkligen inte visar något som helst intresse för mig.

För att vara så smart, så är jag otroligt korkad.

Men jag är snygg i alla fall. Och jag vet om det. Och jag vet om att andra tycker det. Det är min lott i livet helt enkelt. Och jag är väldigt tacksam.
Speciellt för mina välsvarvade ben.
Håret är överfärgat tusen gånger. För tillfället långt och svart och det passar till mina mörka ögon. De är faktiskt blå, men uppfattas ändå som mörka. Jag är medellång. Medelsmal. Medeltråkig. Men jag använder smink som förstärker lite. Allt jag kan komma åt faktiskt.
Men jag har inte snattat sen jag var 19. "