Idag gjorde jag mig själv en tjänst.
En kille på jobbet, är faktiskt ganska speciell. Han pratar otroligt snabbt, högt och bara om skitgrejjer.
I en redan existerande grupp, stör detta den normala vardagen..
Vi tittar ner i bordet. Alternativt tittar upp på varandra och växlar blickar.
Men jag fick nog. För jag har bestämt mig för att tycka om udda människor oxå.
Va fan gör det om han inte är som alla andra?
Vad är vi så jäkla rädda för???
Nej. sa jag till mig själv, och vips! Så slutade jag störa mig på honom.
Jag valde att acceptera honom som den konstiga person han är, och hoppas att få samma respekt tillbaka av andra människor.
För guess what.. Jag är oxå jävligt konstig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar