cykelolycka

Idag cyklade jag in i en blomkruka som stod utanför en affär.

Bak på cykeln hade jag ett underbart barn med en välinslagen, stor, noga utvald( av mirakelbarnet självt), röd ros.

Jag ser att värdinnan i butiken ser olyckan, och hoppas att hon ska komma ut och hjälpa mig, eftersom jag har problem med ros, barn, cykel som vill välta och att samtidigt skrapa upp grus från vägen. "Mamma göaa?"

Men nej, hon var tydligen väldigt upptagen med att inte göra ett jävla skit, så jag lirkar av min bästa vän från cykeln och trampar med lite darriga ben in i affären. Under andra armen har jag min avbrutna ros.

"Hej, jag råkade visst cykla in i eran kruka här utifrån, förlåt! Men den har inte gått sönder eller nånting. Det är värre med min blomma, den gick av"

"Ja, men det var ju rätt då, att det var din blomma som gick sönder... Ha.ha. Skojjar bara"

Kul va?

Vi gick mot dörren, hon öppnade dörren, klev halvt ut genom dörren, så jag inte kom igenom, men hon slapp gå ut.

"Får man fråga hur du cyklar egentligen?"

I mitt gamla jag hade min puls skenat iväg, och jag hade antagligen börjat gråta. Men inte ens det orkade jag med. Jag bara stirrade på henne och sa mer bestämt än vänligt:

"Neee du. Det får man inte."

"Jag menar, du måste ju cyklat precis intill väggen här??"

Som att det spelar någon som helst roll? Blomman var hel, krukan var hel, och till och med den falska skylten som det stod "välkommen" på, var hel. Den enda skadan som var skedd, var att lite grus låg på vägen. (För hennes del. Mitt mod, min ros och mitt förtroende för den affären, var sönder.)

"Det var i alla fall inte meningen"

Sa jag, och klämde mig förbi den stora röven och dörröppningen. Med min pojk. Med avbruten kärlekssymbol mellan mor och son.

Efteråt blev jag självklart gråtfärdig.

Får man bete sig hur som helst? Jag var ju stor nog som:

1. Plockade i ordning efter mig.

2. Gick in och bad om ursäkt.

3. Inte gav henne en smäll på käften

4. Proppade hennes mun full av min trasiga ros.

Men jag lovade mig själv att inte detta skulle förstöra min och Dantes dag. Men jag måste erkänna att det tog udden av den.

Men det kändes lite bättre, när jag kom hem och upptäckte att rosen faktiskt var hel.

Hoppas hennes blomma bisade sig var trasig.