Borås.

Mmm.. Semester.

Ola varje morgon framför mig med Vetlandaposten och hårigt bröst.

Varje dag med söndagsfrukost. Varje dag med egna rutiner som ingen annan bestämmer
Varje kväll småbråka om vilket tv program vi ska se.

Nu, på ett motell i Borås. Dante ligger och vägrar ge upp i sin resesäng. Lite sprattel med benen, lite rivande med en nagel mot nätet. Ett och annat "Mamma göööva?"

Vi ligger i ställbara hästenssängar. Dock är det det enda som är lyxigt på detta haket.
Förutom den totala lyckan efter att vara helt slut, tillsammans, hela familjen, efter en heldag i Djurparken.

Livet har verkligen börjat på riktigt.

Nu trivs jag bland folksamlingar med gravidmagar, barnvagnar och kissnödiga barn. Bättre i alla fall.

Nu är jag precis lika dum i huvudet som jag tyckte alla andra mammor och pappor var, innan jag själv fick barn.
"Titta Dante, en noshörning!"
"Titta, taaktoo" (traktor, såklart)
"Men traktor kan vi ju åka hos morfar och mormor varje dag om vi vill, Kolla noshörningen nu."

Skräcken över att förlora honom var på ganska normal nivå tror jag. Igår var jag skräckslagen att någon skulle sno honom. Men jag skrev upp mitt telefonnummer på hans lilla arm, och sen lyckades jag faktiskt slappna av något (jag blir väldigt psykiskt handikappad när det händer saker i världen som påminner mig om hur liten man egentligen är. Norge)
Jag kände en gemenskap med alla andra föräldrar som var där. Rör våra barn, så dör du.

Nu är det dags att försöka söva både mig och Dante.

Tack för ikväll.