Utanför mitt fönster händer det faktiskt något spännande.
Det är en mäklare på besök hos en utav mina grannar.
Jag bara smäller av!!
Måste skvallra, och jag måste skvallra nu!
Jag springer mot telefonen som jag inte hittar, jag trycker på "hitta telefonen knappen" så att det börjar ringa i den bärbara telefonen så att man ska hitta vart Dante har gömt den någonstans.
Det piper i telefonen. Jag springer i cirklar för jag hör den på min vänstra sida hur jag än vänder mig!
Aha, den är i min byxficka. Pinsamt.
Ringer Ola.
Upptaget!
Gaah!
Då tänker jag "Vem kan mer tänkas bry sig om detta??!?"
Jag bryr mig alltså inte vem jag får berätta det för, bara det är för någon som skulle tycka att det är någorlunda intressant.
Det är alltså bara för min egen vinning som jag vill ringa och skvallra!
Tillsist fick jag tag i Ola, och han tyckte faktiskt att det var lite spännande han också.
Kommer på att jag har glömt att äta frukost och jag brer mig en källarfranska med smör.
Dante hänger på min höft och tittar lite maniskt på när jag tar ett bett i mackan.
Jag får lite smör på kinden som han tar bort med sitt lilla pekfinger, och stoppar det i sin lilla mun.
Han älskar smör.
Av den lilla gesten blir jag lite rörd. Till en början.
Jag tänker att han inte vill att jag ska gå runt med en smörklick på kinden och se dum ut.
Självklart tänker han inte så.
Självklart blir han jätteglad när jag får lite smör på kinden som han kan slicka upp.
Egoist.
Vi är banne mig alla egoister, och ibland undrar jag om man gör nånting över huvud taget, utan att vinna på det själv.
(Nu tänkte jag kanske på lite djupare plan än att skvallra eller smörklick på kinden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar