Fredagskänsla

För det första så har jag inte upplevt fredagskänsla på väldigt länge.
Mitt liv har det senaste året varit fullt av mammaledighet + ett ständigt öroninflamerat barn, vilket har gjort arbetsplatsen till ett semesterparadis.

Men idag är det verkligen fredag.

Jag slutade vid kvart i tre idag, och hann under något ögonblick titta till på klockan och räkna ner timmarna tills det skulle vara dags att träffa Ola och Dante.

Fredag.

Ola och jag går och smårler åt varandra. Vi skämtar med varandra. Vi berättar om hur veckan har varit, och vi lyssnar verkligen på varandra. Bollar med varandra och fyller i varandras meningar.
Kramas, på riktigt!
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg när vi gjorde de sist (inte kramas, utan mer en kombination av allt detta!).

Vi har bara låtit tiden gå, väntat på att tiden ska gå, och att livet ska komma in i ett normaltillstånd som innebär att båda arbetar och hjälper till med hemmet.

Men nu börjar allting ordna sig, och helt plötsligt tittar vi på varandra igen!

Här om kvällen kramade jag Ola och luktade på honom.
"Ola jag luktade alltid på dig förr"

Jag och min bror är sånna jobbiga människor som luktar på allt.
Smörkniven, varje brödskiva vi tar och absolut på människor som man tycker om.

Nu tänder Ola ljusen över bordet, maten står strax på bordet, det finns muffins och skumbollar till efterätt och chipsen är tjuvöppnade!

Välkommen fredagskänslan! Jag har saknat dig mer än jag kunnat ana!