Ja, jag är arg.

Sitter återigen här med pannbandet över luggen..

Bitter.

Jag hade förväntat mig att allting skulle klicka perfekt i mitt nya liv med mitt nya arbete.

Igår gick allting jättebra på nya jobbet, och människorna va grymma.
Jag monterade lite och tvättade lite saker igår. Orkar inte beskriva tydligare än så.
Men jag stod och log..
"Detta får jag betalt för att göra" tänkte jag.
Stå där och plocka och pilla lite och lyssna på radio - ja tack, det gör jag gärna.
Rast varannan timma. Ja tack.

Min plan har varit, att under eftermiddagsveckorna, hinna med allt mellan himmel och jord, men jag har även haft med i planeringen att OM Dante är vaken under någon natt, gå och lägga mig och sova när Dante sover på förmiddagen.

Inatt hände det..
Det första som inte passade in riktigt i min plan var att jag inte kunde somna.
Jag var hemma vid 00, och gick och lade mig direkt. Pigg som attan.

Det kändes som att jag aldrig somnade, men i alla fall vaknade jag av att Dante skrek.
Sen skrattade han. Sen jollrade han. Sen skrek han igen och där någonstans gav jag upp och blandade välling.
Klockan var 02:45, vilket innebär att jag hade MAX sovit i någon timma.
Vällingen rann ner, men sova ville han inte.
Jag gav återigen upp och klev ur sängen för att blanda mera välling..
Klockan var 04:00..

Vid 04:30 somnade han tillsist, och så vaknade "vi" igen vid 7.

På morgonen var jag lite slö, men jag gick upp direkt och lagade lunch så jag skulle kunna sova med Dante senare.

Allt gick enligt planerna. Vid halv 10 somnade Dante, jag kröp ner efter att köttet var färdigt i ugnen, och DÅ ringde Toyota - fanskapet.
De ville komma förbi och lämna vinterdäcken..

GÖR DE DÅ FÖR FAN, STÅ INTE DÄR OCH RING!!

Dante hade vaknat, därför var jag arg. Han brukar inte vakna av att det ringer, men han kände väll av den enorma svallvåg av ilska som vällde ur mig...

Ja grät, och grät, och Dante dansade och tjöt av lycka.
Jag klädde på oss och sket i allt i mitt liv för att gå ut och gå istället, och lipa i skogen..

Toyota killen ringer på dörren och jag öppnar med mitt gråtiga ansikte och tänker
"Han kan fan få se mitt hemska fejs, den dumme jäveln!"

Jag är inte dum i huvudet, jag vet att det inte är hans fel, men det var bara så skönt att få vara arg på någon. Att det faktiskt var någon annans fel än mitt!
(Sen är han så himla mjäkig, och skitdålig bilförsäljare, och det stör mig.)

Vi har varit ute och gått en lång promenix, och jag känner mig lite bättre.
Dante har jag satt i sin säng där han sitter och babblar och tjurar. Men han är oxå skittrött, men han förstår inte det. Tydligen.

Nu är Ola hemma och vi ska pilla i oss lite av lunchen jag gjorde i morse.
Nötstek och pressad potatis.
Det fattas la bara att den smakar skit oxå.

// Bitterfittan.