Jag vill egentligen inte vara den mamma som tjatar om kärleken till sitt barn.
Men den går verkligen inte att jämföra med något annat.
Och det går verkligen inte att förstå förrens man har ett eget.
Alla små löjliga saker är total lycka!
När Dante äter och sakta, sakta för skeden till munnen och i sista sekund tappar ner all mat i hakklappen. Men tapper som han är, så testar han igen och igen och igen.
Till sist plockar han upp maten ur hakklappen istället.
Idag har vi badat i badkaret här hemma, inte i simhall!
Jag brukar schampoonera hans hår, och se sätter jag upp en anka högt upp på duschmunnstyckehållaren, så han kan titta på den när vi sköljer bort shampoot så han inte får något i ögonen...
Så idag när jag schampoonerat in honom så sa han "anka", innan jag ens fått upp den på plats.
Underbar.
När jag fumlade in honom i badrocken så såg jag att han fjällar. (heter det så när man fäller gammal hud?)
Jag tänker: Dantes Underbara hud!
Dante är min totala lycka just nu!
Jag älskar honom över allting annat, och jag skulle gå över en planka som är flera 1000 meter upp i luften för honom.
Men det bästa av allt, är att han har en så underbar pappa som jag är så kär i!
Och det näst bästa av allt är att han är kär i mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar