"Jag är så himla, himla trött! Jag vill bara lägga mig ner och däcka, hela tiden. Fattar inte vad det är asså.."
Sa jag till min vän, sambo och livskamrat Ola.
Som svarar:
"Men Johanna, din kropp reagerar såhär när du har massor i huvudet och när du står inför något nytt"
Visst är det lustigt när nån känner än bättre än sig själv?
Jag vet att jag reagerar så. Men samtidigt har jag inte en aning om det.
Jag kan kanske säga i förväg hur jag reagerar i olika situationer och livsförändringar, men när man är i stormens öga, så fattar jag ingenting.
Då är jag mitt i känslan. Mitt i den super starka känslan, och då spelar det ingen roll vilket namn den har.
"Höstdeprition" "stress" "sårad" "vilsen" "25 års kris"
Egentligen skiter jag i vad känslan heter, för den känns lika mycket hur eller hur.
Men samtidigt så är det jätteskönt att få höra att det som händer i kroppen, är normalt för att vara mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar