Att vara sambo, på riktigt!

Att vara sambo.
Nu menar inte jag det nyblivna samboskapet.
Inte det där gulliga samboskapet där man bråkar om vem ska diska.

Jag menar det riktiga, seriösa, långvariga och långsiktiga samboskapet.

Jag har gått upp och börjat sminka mig. Lite stressad och lite sen till jobbet.

Ola bankar på toadörren och vill komma in.

För er som är främmande för samboskap som innehåller småbarn, så är badrummet inte en privat plats längre.
Toaletten är ett ställe som man flyr till, och det vet partnern mycket väl om, så därför kan man banka på dörren och begära att få komma in - när som helst.
Och öppnar man inte dörren frivilligt, så öppnas den utifrån.

Denna gången öppnar jag dörren åt Ola självmant.

"Uuuulala, har du fintrosor på dig idag"

Jag bar ett par svarta spetstrosor, högst obekväma.

"Ja, jo, det är troskris, så om du hinner får du gärna tvätta idag."

Säger jag och fortsätter att stress-borsta håret.

"Jahopp... Jag trodde att det var tvärtom? Att när det är kris på trosor så har man bara de fula kvar?"

Jo, och så var det ju förr i tiden, innan samboskap blev vad det verkligen innebär.
Men de fula trosorna är ju oftast bekvämast, det är ju därför man äger dem.

Nu ligger de sexiga trosorna längst ner i lådan.

Sorry, men så är det.