Jag är numera Vetlandabo hela vägen ut till fingerspetsen, och jag har accepterat detta faktum.
Idag är det lite marknad/loppis/musik och Njudungsorkesten på stan, och alla är där.
Man ska fika, kolla rean som butikerna har flyttat ut till gatan som är avstängd för bilar.
Man ska köpa Mariannelunds godis och Dante ska åka karusell och köra ankrejs.
Det är skönt att ha Dante att skylla på. Äntligen får man njuta av alla dessa barnsliga saker igen!
Man lullar runt, hälsar på folk, pratar om det fina vädret, medans orkesten skrölar för fulla muggar i bakgrunden.
Dante hoppar omkring på sin farfars axlar med en klubba som är mer runt munnen än i.
Japp. Vetlanda är en härlig stad. Eller så är det känslan av att tillhöra något och känna sig hemma som tar över hand. Men spelar det någon roll?
Å jag som lovade mig själv under min knaggliga tonårstid att jag aaaaaaldrig skulle flytta till Vetlanda.
Ups.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar