Kläder.

Jag kände att jag inte riktigt var färdig med ämnet om mig och kläder.

Min mamma har alltid stört sig på mig och mina idéer Om kläder. Och utseende.

För mig är det antingen allt, eller inget.

Under gymnasietiden var jag väll som mest snurrig. Ena dagen skulle det vara tajta jeans och nån gullig tröja "Det får inte vara ett endaste litet väck", som min mamma brukade reta mig med.

De andra dagarna så blev det de fulaste mysen du kan tänka dig, osminkad och en tovvig tofs i nacken.

Jag trivs i båda stilarna. Men skönast är ändå att bara släppa fram sig själv.
Gummistövlar, Mysbyxor och nån vindoverolsjacka..


Jag orkar inte vara "halvperfekt". Orkar inte vara en "naturlig skönhet".

Antingen går jag in för det stenhårt, att jag är snygg, ska bli snygg och kläderna gör mig snygg. Men går det inte att få till det, så är risken stor att det blir pannkaka av allt och mysen åker på, och självkänslan åker av.

Nej, det är inte alls roligt att bära upp mitt humör med kläder.
Speciellt inte eftersom jag inte är intresserad av mode, öronhängen, väskor eller andra hjälpmedel.

Mitt nästa mål med mig själv ska nog vara att sluta vara så jävla hård mot mig själv. Slut vara så ytlig.