Jag har ju glömt att meddela vad jag gav Ola för en egoistisk present, fylld med kärlek och omtanke.
En weekend till Irland!
Vi har åkt och kommit hem från Dublin. Underbar tid. Underbar stad. Underbar öl. Underbara hamburgare.
Dock inte lika underbara kilo som satte sig runt magen.
Jag rekommenderar verkligen alla småbarnsföräldrar där ute att röva bort varandra för någon helg, helst så långt bort att man inte kan ringa hela tiden, å inte massa löst folk kan ringa i mobilen stup i kvarten.
Ola är ju egentligen en underbar person! Rolig som få! Vi har verkligen roligt ihop, och det glömmer man bort ibland när man går med en gnällig unge på armen och på spisen står en gryta med fastbrända makaroner
Man glömmer bort hur underbar han är, när han väljer bowling och jag väljer syjunta.
Eller när han skäller på Dante för något som jag tycker är jäkligt onödigt, eller när jag stänger in mig på toan bara för att fly.
Men där, på Irland, föll alla bitarna på plats på något vis.
Just, det. Han är så jäkla rolig. Jag är så jäkla rolig. HAN tycker att JAG är rolig.
Nu känns vardagen faktiskt lite lättare.
För jag vet att vi är precis samma människor som vi var för 6 år sedan. (Kanske lite äldre och mognare. Dock)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar