Det är så skönt, att inte hänga upp mitt liv på vad andra tycker.
Det är så skönt att inte gå och trippa på tå, runt andra.
Frihet, kallas detta!
Nej, jag bryr mig inte om att min mamma hatar när Dante kladdar ner sig. För jag tycker att barn ska kladda, bli kladdiga och kläderna ska nerkladdas.
Jag tycker det.
Nej, jag bryr mig inte om att nån tycker jag är löjlig med min Dante. Jag bär på honom, kramas och pussas och så fort jag får chansen så luktar jag på honom. Och det tänker jag fortsätta att göra så länge jag får!
Det är skönt att slippa vara rädd för att stöta sig med "folk".
Jag kan inte kontrollera om det jag säger till dig, gör dig upprörd.
(Alltså, man ska ju inte slänga ur sig vad för skit som helst. Allt detta bygger på att man i botten har ett sunt förnuft.)
Jag orkar inte tänka hur du tänker om jag säger så, och vad tror du då att jag tänker om dig när jag har sagt så, som gör att du tycker och tänker så. Gör jag dig sur nu? Eller tror du att jag är sur? Å, nej, bäst att jag omformulerar mig, och där står jag och omformulerar mig hela dagen, för att du inte ska bli upprörd på något som faktiskt inte är så jävla gravallvarligt.
Jag hatar detta uttryck, men jag låter det ända sippra fram:
"Det är så jääävla typiskt tjejer"
Var inte rädd, om du inte fattar ett skit vad jag pratar om, för poängen är precis den samma som jag brukar ha.
- Att man ska ta ansvar för sig själv.
Ja, jag tjatar. Men det är något nytt för mig.
Att ibland stanna mina tankebanor och bara tänka, "Hey, det där är faktiskt inte mitt problem! Inte mitt ansvarsområde!"
Skönt. Frihet.
Jag kanske är korkad, har alla fattat detta för länge sen???
(Men det skiter ju jag i. Punkt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar