20åring vs. förälder.

En 20 årig man (?) och kollega stirrar ut i ingenting och tänker högt..

"Hur fasen kan du varendaste siffra på alla dessa rör??"

"Det kommer du oxå kunna när du har jobbat här i 10 år"
Svarar en annan arbetskamrat och flinar.

20 årigen fortsätter tänka med en fast och något rädd blick.
"Men jag ska nog inte vara kvar här om 10 år!"

"Nehe, å va fasen ska du göra då??"
Frågar jag, som direkt går i försvar till mitt eget livsval.

Han visste inte det.

Visst är det härligt att vara 20 år? Att inte veta nånting, inte behöver veta nånting? Men samtidigt så gör man inte annat än att leta.
Leta efter rätt lägenhet. Leta efter rätt jobb. Rätt bil. Någon att leva med.
Man letar och letar, och det man inte vet då, är att det är som alla andra säger:

Det kommer. Det löser sig.

Vi kom in på att resa.
Om talesätt och vad jag och "de andra gamla" har fått höra under vår gångna tid.
"RES" "FESTA" "HA ROLIGT"

För sen kommer barnen...........

Så är jag oxå uppvuxen. "Gör det innan du skaffa barn!!"
Man ska köpa hus innan, för annars har man inte råd. Man ska ha hunnit resa över hela världen, för de kommer man inte kunna sen. Man ska absolut festa och ha roligt, för de kommer man inte kunna göra sen.

Jag hade ångest när jag blev gravid, hur planerad Dante än nu var. Jag hade panik när han föddes för att jag skulle motbevisa att livet blev tråkigt och jag skulle vara så jäkla jämnställd.
Jag var fylld med känslan att mitt liv nu var förbi, precis som alla hade sagt.

Chanserna "Gör det innan du skaffar barn!!" var körda.

Men så var det ju självklart inte, har jag på mina egna stapplande ben fått utforska.

Så, där sitter vi alltså inträngda i ett litet kontor och talar om för 20 åringen vad han ska göra innan han skaffar barn, men jag avbryter mig tvärt.
För jag har lovat mig själv, att alltind poängtera för alla människor hur lycklig jag har blivit av mitt barn.

Det kanske ska vara självklart, men tro mig! Det är det inte.

För känslan är obeskrivlig, och livet blir så fruktansvärt meningsfullt med barn.
Visst, det blir inte så mycket resande och festande. Men det är ingen annan än jag själv som beslutar om jag vill, eller inte vill.

Men allting annat blev fan så mycket roligare och fyllt med.......LIV sen jag fick barn.

Så, alla ni som ska tala om för 20 åringar hur de ska leva sitt liv innan de skaffar barn, glöm inte berätta att det inte innebär slutet när den dagen väl kommer.

Utan att det faktiskt bara är början..