Tillfredsställd

Min kropp skriker:


SKÖNT! JAG ÄR TILLFREDSSTÄLLD! JAG MÅR SÅ BRA!

Jag är uppkrupen i soffan. Under min noppriga flisfilt. Med en liten chipspåse och en liten ostbågepåse framför mig.
Jag är mätt och belåten, Dante sover som en stock och jag har haft lite efterlängtad egentig.

Men pricken utav lyckan är En tekopp. EN NY TEKOPP som nu står framför mig.

Mina andra tekoppar är faktiskt gamla. Ja, över tre år gamla, som vi fick av Olas bror i in flyttningspresent. DE GÅR ALDRIG SÖNDER! Inte en endaste mugg har gått sönder faktiskt.



De är stora, med hundar på, som de sålde ut på MAXI för en herrans många år sedan:






Det roliga är att Ola och jag köpte oss ett flak på 12 stycken, och att vi då sedan fick ytterligare 12 stycken av Lars och Johanna.
Men eftersom de aldrig har gått sönder, gav vi tillbaka dem till Lars sist han fyllde år!

Men jag har haft en dröm om att unna mig själv tekoppar. Olika tekoppar. Inte en endaste lika dan. Utan bara köpa mig en när jag finner en som känns rätt.

Men jag inte hittat någon, sedan jag bestämde detta för ett halvår sedan.

Och det har varit svårt för mig att ens komma på denna tanken, eftersom jag ska allting lika samma, lika antal och helt jämnt delbart.

Idag sprang jag på min mugg. Min första i raden utav de speciella:





Men det är inte bara därför min kropp skriker lycka.

Jag har även shoppat en TVbänk och ett nytt soffbord på IKEA. Och mycket annat sket och bröte.

Jag älskar att känna mig rik.

Jag älskar att fylla bilen med alldeles för stora kartonger. Men jag älskar inte att tömma bilen och montera skiten och sedan göra mig av med all kartong.

I morgon jobbar jag eftermiddag, vilket betyder att jag kan titta på söndagsfilmen utan att behöva ha det minsta måndagsångest.

Just precis nu, känns livet så himla bra.!